4/2 Så tacksam! ♥

När man ligger i magsjukekoma kan TV:n vara ett bra sällskap.
Nerbäddad med dubbla täcken och en skön kudde i soffan hamnade jag framför ett program, "Allt för Martin" på SVT1.
Jag säger bara att det var en himla tur att det fanns en hushållspappersrulle stående på vardagsrumsbordet... Som jag grät!

Den handlar om Anette och hennes hjärnskadade son Martin. Jag såg inte från början, men förstod att han blivit hjärnskadad pga av att man dröjt förlänge med kjejsarsnittet.
Den gav mig en häftig flashback tillbaks till min egen graviditet. Jag orkar inte nu gå in på detaljer rörande den. Men det var mycket oro och bekymmer. Dessutom hade Fredrik lite väl bråttom ut för att det skulle vara nyttigt för hans eget bästa... Som sagt, det fanns mycket oro för vårt lilla Pyre.

När jag såg programmet så kände jag en sån otrolig tacksamhet för den gåva vi fått. Den tur vi nu ännu har haft med honom. Hur snabbt liv kan förändras.
Jag var tvungen att masa mig upp från soffa och täckena, flytta på ett gäng snoriga papperstussar och traska in till vår sovande lillskit. Lukta på honom, känna hans mjuka kind, hålla hans hand och bara... vara. ♥

Jag tänker tillbaks på Anette. Modern som aldrig fick höra sin son säga mamma...
Jag tänker på min son som tidigare under kvällen klappat mig på handen och sagt:
"- Pappa och jag tar hand om dig imorgon när vi kommer hem"

Anette fick ha sin gåva hos sig i 17 år.
Jag hoppas så innerligt att jag får ha min bra mycket längre.
En gåva vi bara har till låns

Var rädda om er därute