25 juli Solen skiner på morgonen

Vaknar med huvudvärk. Ögonen är igensvullna.
Jag brast i natt...
Huvudvärken bultar hejdlöst.
Fredrik pockar på uppmärksamhet.
Djungeltrumman har gått hos släkten. Många ringer och vill få svar.
Svar jag inte har...

Vi åker runt i Skåne.
Jag får se Falsterbo. Den underbara sandstranden inbjuder till bad. Fredrik hjälper mig att skingra tankarna.
Jag drömmer mig bort genom att titta på hus jag är för fattig för att köpa.

Klockan går. Dags att ta kontakt med brorsan som varit på sjukhuset.
Han låter spänd och trött. Han säger bara att han inte orkat pratat med sköterskorna idag.
Jag hör på honom att han inte vill prata så mycket nu. Jag säger bara att han vet var jag finns.

Kontaktar sjukhus avdelningen.
Mamma får inte ha någon telefon hos sig. Sköterskorna låter mig få prata några ord med henne ändå.
Trötta, långsamma och felaktiga ord kommer från hennes mun.
Jag frågar vad personalen sagt.
Det är tyst en lång stund
- Solen...
- Ja, säger jag mycket undrande.
- Solen... skiner på morgonen
Mitt hjärta börjar blöda, mina tårar börjar rinna och rösten bryts.
Mamma börjar också gråta.
- Men mamma då...
Med bruten röst säger jag:
- Mamma, jag älskar dig!
Starka ord! Ord jag inte ens minns när jag sa sist till henne.
Gråtandes och lite hackigt kommer det.
- Jag älskar dig också
Ord jag inte ens minns när jag sist hörde...
Hon avslutar felaktigt, men får in nått om en kram i alltihopa.
Jag svara som jag brukar:
- Självklart! Det fixar jag!
För trots att allt vart fel (utom kramen då) så vet jag att hon avslutade samtalet precis som vanligt... Ge mormors lillskit en kram! :-)

Var rädda om varandra där ute!