26 juli Samma mamma

Del 1 Samma mamma

Jag ringer till sjukhuset för att få några besked. Det är stressigt och ingen har tid.
Mamma ligger fortfarande så att hon inte får ha mobilen på. Men den urgilliga personalen låter mig återigen få prata med henne en kortis.
Å hon är där! Min mamma! Med sina ord, med sin humor.... i ungefär 1 minut. Sen försvinner orden.
Jag måste komma ihåg att det är samma mamma... där inne.
Fredrik vill så gärna prata med henne, men det går trögt.
Jag får ta över och hör hur hon kämpar med tårarna.
- Hörs jag så dåligt?, undrar hon.
- Du är svag på rösten. Styrkan kommer när du orkar mer, tröstar jag.

Hon ska få träffa logoped idag.

Del 2 Humorn som räddat oss förr

Mamma ringer glatt och säger att hon äntligen får ha mobilen på för nu har hon fått eget rum.
- Jaså, varför det?
Mamma säger sturskt:
- Det vart ett herrum!
-Va?
Ja, det vart ett herrum.... (letar ord) för dom som väntar på döden! Nä men vad är det jag säger!?
Då ligger jag och dör av gapskratt och säger:
- Dig är det fan inge fel på!
- Jo det är ett jävla fel på mig, säger hon.
Men... Hon skrattar gott. :-D
Det glimmar om tanten. Hon med den snabba rappa käften...
Heja mamma!
Skit i diagnosen afasi. Vi finns bakom dig och hejar på dig. ♥