Det är ok att gråta. Till och med att bryta ihop fullständigt ett litet tag.
Förhoppningsvis kan jag samla ihop mig till mitt vanliga gamla jag igen.
Bara jag inte blandar ihop bitarna... ;-)
Vi får sörja över saker vi mist
Vi får sörja över människors död
Vi får sörja tiden vi förlorat
Det är okej att känna ett hål i hjärtat över hur saker var
Under tiden ska jag försöka komma ihåg att ta hand om mig själv, söka jobb, vara mamma + allting annat.
Jag ska inte vänta! Jag måste leva trots sorgen
Jag tar ett litet steg i taget
måndag 22 november 2010
Psykbryt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Å du. Vad tufft.
Du låter helt galet KLOK i allting också. Gråt gråt gråt. Allt är okej.
Många, många kramar!
Elin
* * * * * * * * *
Du skrev på min blogg:
"Jag tittar gärna, men får inte köpa en pinal! *slår mig själv på fingrarna* Jag har tre lådor här hemma efter mamma nu som står här. På dom står det advent/jul på. Har ännu inte orkat gå igenom dom. Vill du att jag hojtar när jag gått igenom det?"
Mitt svar (på min blogg - klistrar in här):
"Vad du har mycket att ta i nu. Mitt svar är: hojta gärna - om du orkar. Stor kram."
Jag läser mer av du har skrivit (nedan) och tänker att det låter nästan oöverstigligt att sortera och rensa ut!
Jag gjorde det jobbet för två år sen - men det var efter en älskad gammal mormor som hade levt klart. Det praktiska jobbet var ungefär detsamma som ditt, men det känslomässiga ett helt annat, mycket lättare för mig. Den sorgen hade ett annat avstånd och var inte hjärtslitande som din är nu.
Och jag tänker:
Ska jag komma över och hjälpa dig? Jag har lite talang för det där med högar: spara, sortera, sälja, slänga. Jag kunde lätt ta pendeln fyra stationer bort till din stad, och hjälpa till. Och jag gör det inte för att gama åt mig nån julängel, utan för att tänker att det kunde vara bra? Tänk på det!
KRAMAR!
Elin
Skicka en kommentar