Nu är jag randig i rumpan

:-)
Jag har suttit jätte länge ute på vår balkong. Stolarna har gjort att jag är alldeles randig i rumpan.
Men jag har suttit där och njutit av ett stort glas isvatten, ljuset, halvmånen som kikar på mig och framför allt koltrasten.

Koltrastens sång har gett mig lite ro inombords (fast jag fortfarande är djupt sorgsen).
Den kom så nära som till balkongräcket och sjöng för mig, den lilla vännen. Jag fortsatte att sitta alldeles stilla och bara njuta. Jag vart alldeles tårögd... Sen har den flugit runt bland träden och fortsatt sjunga.