Helgen har varit fullbokad.
Det bidde tyvärr aldrig den vilan jag hade behövt... Bacillerna lever och frodas tyvärr. :-(
Igår (lördag) följde jag med till hockeyskolan. Å visst görs det framsteg där! :-)
Efter det fick vi låna svärmors bil och åka och storhandla.
Idag har jag varit på en inspirationsdag hos en av våra leverantörer. Oh shit vilka härliga grejer vi fick lära oss! Det var så kul att göra!
Trots mosig hjärna och fel skurna papper så fick jag ihop lite av sakerna i alla fall. Å trots den mosiga hjärnan och fel skurna papper så vill jag testa på att göra dom fler gånger. Det röck lite i inspirationstarmen. Fan trot, men ibland funkar den tydligen. ;-)
Här hemma har Fredrik, i och för sig ganska länge, varit in i "döden åldern". Vi har alltid varit väldigt öppna med det ända sen hans farfar dog för ca 4 år sedan.
Fredriks dagis brann ner för 3 år sedan. Så det är mycket av den varan med mellan varven...
Ikväll var jag så glad att jag fick Fredrik i säng i tid. Å vad händer?
-"Mamma, kommer du att dö ikväll?"
-"Mamma, jag är rädd för att inte hinna rädda nallarna om det börjar brinna."
Tjosan hejsan! Vips hade tiden gått och inte vart det något tidigt sovande... En massa allvarligt prat vart det istället.
Nåja, huvudsaken är att han somnar tryggt! ♥
Om jag sen somnar tryggt det vet inte jag... Men somna lär jag inte ha några som helst problem med ikväll! :-)
söndag 19 oktober 2008
Slut som människa!
Upplagd av Laila kl 20:07
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skickar den största kramen som går till dig, min kära syster.
Det är inga små frågor de kommer med vid sovdags. Kramar...
Jag minns när mina egna barn kom och frågade om döden. Jag blev då rädd och undrade vad det var som rörde sig i deras huvud. För att inte tala om barn på min senaste arbetsplats /förskola/! Där pratades det död och mord ofta. Barn ser mycket på tv, hör mycket, mycket mer än vi kan föreställa oss. Så de är nyfikna på döden precis på samma sätt som de är nyfikna på sin egen födelse. Döden är nog lite mer skrämmande. Du har gjort rätt att ta hans frågor på allvar och ta sig tid och svara/förklara. Sakligt men odramatiskt.
Krya på dig
Anna
Skicka en kommentar