söndag 18 januari 2009

En snart sjuårig kille...

...har det väldigt jobbigt.
Allt är fel vad man än säger.
Allt blir man arg över.
Ingenting kan man, skitdålig på allt.

Hur i fridens dar ska man hjälpa honom?
Jag har snart igen ork över för hans berg och dalbana till humör!
Ja, jag vet att det är hans sjuårs humör. Jag vet, jag vet...
Det är bara det att det här humöret har nu funnits i ca 1½ år.
Snälla går det över snart?!?!

Idag skulle jag helst vilja låsa in mig, alldeles ensam, i ett hörn.
Bryta ihop, komma igen och sen pyssla! ;-)
Men det vill inte livet just nu med mig så....

5 kommentarer:

Soffy sa...

Så jobbigt för honom - och för er! Hur funkar det i skolan då? Är han en annan kille där eller är det "stopp" där också? Svårt att veta om det är beröm eller tuffare tag som behövs. Kan du/ni inte sätta er ner med honom och berätta hur ni som föräldrar känner (på ett enkelt sätt) och sen fråga om han har någon lösning på "problemet". Kanske vill han ha mer regler/färre regler, mer hjälp/mindre hjälp. Oftast vet de om problemet, men det kan vara svårt att uttrycka det i ord och ut kommer bara frustration. Om detta inte funkar så brukar jag, när jag jobbar i skolan försöka att lyfta fram det positiva- då kan det hända att de märker att "aha, nu fick jag uppmärksamhet för att jag gjorde det där bra" Men det gäller att bita sig i tungan...
Lycka till!

vindensmelodi sa...

Usch, ja fy för humörsvängningar,,,det är riktigt jobbigt! Hoppas det blir lugnare snart,,,
När du är som mest irriterad och utom dig, så försök att se på situationen med andra ögon, utan att bedömma om det är bra eller dåligt, rätt eller fel,,, bara beskriv din son för dig själv, så som du ser,,,inte blanda in bedömningar,,,bara typ, där står "kalle" han har ljust hår, blå byxor, ganska små fötter, håret är spretigt, han har en blå t-shirt med hål på magen,,,bara beskriv honom utan att bedömma rätt eller fel, bra eller dåligt. Se det genom andra ögon, och se om din irritation faktiskt minsakar av att du fokuserar på här och nu utan att väva in alla underliggande känslor.
Har fått det rådet själv, och ibland funkar det ibland inte,,,men det är ju värt att testa en gång ;-)

Kramar

Ejris sa...

usch ja. storebror har vart så sen han var i 7-8 års åldern o är snart 15!! vissa dar blir man knäpp so förälder o undrar vad man gjort för att färtjäna allt ,,,surhet,attityd,muttrande..många gånger för att HAN inte tar det lite lungt*hm
kram

Tussemaja sa...

Har inget vettigt att komma med, tyvärr. Tror vi var skonade från det... däremot är det jobbigt med två tonåringar. Det är nog bara hoppas att tiden går fort och att ni hittar en bra lösning under tiden.

Gisan sa...

Det låter mycket tufft för honom, men det är du ju fullt medveten om. Det är ju också mycket tufft för dig att ta alla fighter. Jag önskar att jag hade något klokt att säga till dig. Men mängder med kramar kommer här...