Maria och jag sitter i varsitt hål... :-\
Man kunde ju sitta i samma så är det ju lite roligare åtminstone ;-)
Men hon är i liiiite värre skick än mig. Så jag bestämde att hon fick vara hemma och "tanka" sig själv så jobbade jag för henne istället.
Imorgon ska jag "tanka" mig! Jag ska sova och bara vara. Sen får vi se vad som händer. För det behöver hända massor i hemmet egentligen... *himlar med ögonen*
På vägen hem från jobbet så hände det som rubriken antyder.
Ett tu tre låg jag platt på magen och kräla i en pöl... med is... :-(
Å vad hade jag landat på? Mitt redan trasiga knä! Aj fan! Dessutom har jag fått nån smäll på höger sidan vid revbenen.
Det här kommer att göra susen för fibromyalgin antar jag. Hmmm...
Jag undrar jag vad jag ska ta ut av Maria för det här!? För det måste ju vara hennes fel. Jag menar hon mådde ju dåligt och var hemma och jag var tvungen och jobba och så... :-D
lördag 24 januari 2009
På 300m kan hända mycket
Upplagd av Laila kl 21:01
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Mmm, skyll på mig du bara.
Men jag kommer att vara dig evigt tacksam för att du jobbade istället för mig idag. MEN! Det är inte mitt fel att du simmar omkring i ispölar, så det så. ;)
Men, är det inte typiskt?! I vilket fall är det ju inom tiden för resa till och från arbete... så om det blir något så är det ju en försäkringsfråga? Hoppas du får sova ut ordentligt och tanka lite.
ajajjajjajj känner smärtan med dig. fy usch o blä.
Tur i turen att du inte bröt nått....hatar halka haar is man är ju stel som en gammal gumma;)
kram
Vilken osis skulle inte pratat
om att halka o is.
Jag klarade mig hem men det gick i snigel fart.
Aj det gjorde ont. Fy katten för denna hala is. Höll nästan själv på att sortera mig i brännbarasopor på SRV sopstation!! Där var det halt minst sagt.
Jag har fortfarande inte lyckats med att ta mig till butiken där du jobbar. Lyckas jag så prickar jag säkert som amen i kyrkan in en dag när du är ledig.
Ha det bra och jag hoppas är bättre idag.
Fy så jobbigt! Jag hoppas att eferdyningarna inte blir så tuffa som du tror. Kramar...
Skicka en kommentar