Jag är tacksam!

Trots all jäkla värk och sjukdomselände....

Jag har sjukersättning (f.d. sjukpension) som inte är tidsbegränsad.
Det har jag på 50%.
Dom övriga jobbar jag.
Jag är så tacksam för att Försäkringskassan 2004 ändå tog beslutet att knäskadan då var obotlig.
Det är den också enligt expertisen. Men att även FK´s läkare lyssnade!
Då... Då var det bara knät.
Nu... Tja *rycker på axlarna*
Har man gått med värk mer eller mindre sen 1996 kan man ju ana att det händer saker i kroppen. Man kommer aldrig till ro, en inre stress man alltid bär med sig, sömnen får ta stryk, snebelastningar och följdsjukdomar.

Jag vet inte om jag också skulle orka med den skit som så många människor får göra nu.
Alla som som trots sjukdomar blir utförsäkrade från FK och in i arbetslösheten.
Jag var också arbetslös tidigare. Oron var stor, viljan fanns. Men vem trodde på en "värkkärring" som bara kan kan jobba 50%?
Jag hade förmånen att få lönebidrag.

Jag avundas inte er alla där ute som hamnar mellan stolarna nu.
Jag är bara så tacksam för att jag inte behöver hamna där jag också...