... att det är så svårt att ta sig till sjukhuset
och lika svårt att ta sig därifrån sen?
Trött, trött, trött
Kan man få lägga sig bredvid mamma i sängen och bara vara nära?
En sista gång liksom
söndag 12 september 2010
Hur kommer det sig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
JAg känner verkligen med dig. Måste vara svårt att önska någon frid och samtidigt inte vilja släppa taget om någon man älskar....
KRAM!
Söta söta du, vad ont det gör i mig att läsa dina ord från de senaste dagarna... Stora, varma, ömsinta kramar till dig - och jag hoppas att du får sova och drömma om något fint som var, och vakna med ett sorgset, men dock leende.
*mer kramar*
Skicka en kommentar