Varför vänder vi så ofta ryggen till folk som behöver hjälp?
Varför tar vi genast förgivet att det handlar om alkhol när någon ramlar?
Alla människor behöver då och då hjälp. Både människor vi känner och okända...
Igår satt jag och skumpa pendeltåget fram och tillbaks mellan Södertälje C och Upplands Väsby. Det tar sin lilla tid... 1 timme och 15 minuter om allt flyter.
På väg hem från Väsby (hade varit på besök hos mamma) så kliver det på en äldre man med krycka. Han sätter sig bakom mig.
Efter ett tag brakar det till och då har samme man fallit i golvet ordentligt! Dessutom satt han så att han satt en halvt steg upp dessutom.
Jag böjer mig fram och frågar hur det är och om han kan resa sig upp. Då ser jag bara ögonvitorna och får inga svar. Jag slår honom lite lätt på kinderna, men ingen reaktion. Jag sätter honom försiktigt upp, men han är så tung så jag knappt klarar det. Jag får hjälp av en kille som orkar hålla honom.
Under tiden tittar andra människor på, små viskar till varandra med rynkade näsor och en del går helt sonika bort ifrån oss! Vissa t.o.m. över oss!!! :-(
Mannen kvicknar till, men sluddrar bara. Killen frågar mig om han luktar alkohol och jag bara ruskar på huvudet. Och oavsett... Han behöver ju tydligen hjälp i alla fall.
Jag försöker att prata mer med mannen som tittar på mig men fortfarande sluddrar. Han små famlar omkring sig i luften.
Killen säger att han ska ringa sin fru, sjuksköterskan.
Det får han gärna göra, men jag säger att jag ringer 112 . Jag tror nämligen han har fått en propp. För redan när han kom så släpade den ena sidan av kroppen en aning.
SOS hjälper oss att få stopp på tåget och ambulans kommer och tar hand om farbrorn.
Dagens goda gärning. Jag hoppas så att allt gått bra för honom...
Dessutom hoppas jag att jag själv kan få hjälp den dagen jag behöver det.
lördag 4 september 2010
Om att hjälpa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Finaste Laila, tänk om alla vore som du då skulle vi har en bra värld! Jag kan verkligen inte förstå folk som inte reagerar, jag blir så arg så jag kokar när jag läser...
Hoppas han piggade på sig!
Instämmer fullkomligt med dig. O som du säger oavsett alkohol eller inte... själv ryckte jag in när just en alkoholiserad man blev slagen o låg liggandes mitt på torget i bagis, kraftigt blödande... människor rynkade på näsan, o klev över honom. jag gick fram o hjälpte honom o ringde efter ambulans... en god vän till honom gick förbi o hjälpte oss o ringde dessutom efter hans mamma som kom ner o var såå tacksam att jag hade vågat... men i min värld är han fortfarande en människa! Stor kram till dig älskade Laila
Ja fy vad hemskt det är när alla bara tittar bort.
En gång för flera miljoner år sedan (eller åtminstone 20) blev jag nedslagen på en ganska öde gata. Jag svimmade, vet inte hur länge jag låg där, men när jag vaknade till hörde jag röster som diskuterade mig. De trodde att jag förmodligen var drogad och sen gick de och lämnade mig där. Mitt ute på en bilväg i mörkret! Som tur var hann inga bilar komma innan jag blev så pass vaken att jag kunde släpa mig själv till vägrenen.
Tilläggas kan att jag varken var drogad eller alkoholpåverkad. Men som du säger: vaddå... jag hade väl behövt hjälp i alla fall!
Tur att det finns såna som du. Jag tycker att du ska sova gott efter en så god gärning :)
Självklart ska vi hjälpa till i någon form och jag har svårt att förstå att så många inte gör ngt.
Jag hoppas att någon hjälper mig om något händer.
Kram Katarina
Det var bra gjort av dig!! Jag är själv en sådan som inte kan stå vid sidan och se på. Men jag tror inte att man ska döma alla så hårt.. Vissa blir handlingsförlamade, andra blir livrädda för att de ska göra något fel.. Men sedan finns det den lilla klicken som skiter fullständigt i andra människor.. De ska skämmas!
Vad har hänt nu med din mamma? Blir lite orolig.. :o(
Hur har du det, tror du, nästa onsdag mitt på dagen? Vill du ses då? Men.. inget måste om du känner att du inte orkar eller så.. Jag åker ju ner fler gånger.. Kram!
Skicka en kommentar