Jag föll...

... i en avgrund utan slut
Jag hann inte se den
Jag bara föll handlöst i en evighet
Jag gnydde, jag vred mina händer, jag vankade fram och tillbaks samtidigt som tårarna sköljde över mig
Det ända jag tänkte på var att jag måste hämta Fredrik
Men avgrunden hade svalt mig med hull och hår
Jag hittade en telefon, en livlina
Förlåt men jag vill inte störa...
Hjälp mig!

Han fixade trygghet åt Fredrik hos farmor
Han kom hem
Han fixade en kopp tröst, varm choklad med vispgrädde
Han pratade

Just nu är jag lugn
Just nu har jag slutat falla
Just nu håller jag hårt i skyddsnätet
Jag vill inte falla mer... inte just nu