Jag funderar

Det rör sig massor i huvudet och runt omkring mig.
Just nu orkar jag bara inte fånga så mycket och få ner det till ord.
Lite ovanligt för att vara mig...

Jag känner mig oroväckande lugn, oroväckande ogråtig, oroväckande småirriterad. :-\
Nerverna ligger emellan åt utanpå kroppen. Å just där, nära, nära, vill Fredrik vara. Så nära som möjligt, pratandes än mer konstant än vad han redan gör.
Å det är då jag håller på att gå sönder både inuti och utanpå av vansinne. Ett vansinne över att inte få vara ifred, att det just pratas konstant etc. etc...
Vilket moment 22 det är här just nu. *skakar bara på huvudet*
Min stress klump i bröstet bara värker.
Jag vill vara ensam och ändå inte.
Jag vill gråta, men kan inte. Laila kan inte gråta!? :-o Vad sjutton har hänt då? Jag som är en av dom mest lättrörda i Sverige!

Per är iväg och hjälper sin syster. För förstås pluppar hon upp som gubben i lådan precis nu... Ja, jag vet att hon är handikappad och behöver hjälp... AAAAHHHH!!!!
Äntligen har jag iallafall fått Fredrik att släppa mig och han leker ute på gården.

Snälla... Någon... Ge mig lite ro nu.