Midnatt råder...

...tyst det är i huset.... *små nynnar*

Det är tyst! Väldigt tyst.
Per jobbar.
Fredrik sover hos farmor.
Själv kom jag nyss hem.
Hem från mamma...

Tillsammans med Ted (och några kära släktingar) har jag suttit där.
Hon var piggare idag. Mer ögonkontakt, några mycket svaga handtryck som jasvar på frågor.

Hon pratade och jag lyckades inte först höra. Hon tar sats för att säga igen och ut kommer.... Jag vet inte! För jag lyckades inte förstå! Mitt hjärta brast där! I min ensamhet (då fanns ingen mer än jag där) hade jag inte lyckats snappa upp hennes ord, inte förstått och sen orkade hon inte försöka en tredje gång. Herre Gud tänk om det var hennes sista ord! Då brast mina tårar hejdlöst fram och jag kunde inte dölja dom för mamma.
Ont, det gör ont... *nynnar ännu en sång*

Ted och jag satt och små prata. Vi kommenterade världshändelser för henne ur kvällstidningarna. Jag baddade hennes febersvettiga ansikte.
Dags för att bli i ordninggjord för natten!
När vi kommer tillbaks så öppnar jag dörren och säger:
"-Tjolahopp tjolahej, nu är vi här igen!"
Hon rör läpparna igen. Nått sa hon...
Fram igen med örat intill munnen och be henne att säga en gång till.
Ut kommer... :
"-Tjolahopp, tjolahej"
Mamma! Är du riktigt klok du? :-D
Vi busar lite näsa mot näsa. Ted undrar om vi överhuvudtaget är kloka och om vi har en viktig diskution.
Jopp, nu är det jätte viktigt att diskutera tjolahopp, tjolahej! För det kan vara hennes sista ord. Det skulle liksom vara lite mer mamma Inger det! ♥