Snön faller... Under natten har det kommit ungefär 5 cm. Sen har det dessutom fortsatt att snöa under dagen.Så här får det gärna vara nu fram till mars. Japp, sån är jag!
Men det är också vädret som gör mig vemodig... Jag ser mamma framför mig gåendes. Njutandes av kyla snö och snöflingor. Precis som hösten så är det här hennes väder. Hon skulle ha njutit för fullt nu. *ler vemodigt*
Per och jag tragglar igenom lådor och påsar här efter henne. Mer minnen som pluttar upp. Funderingar på hur man ska göra med vissa saker. Alla minnen som man vill spara, men det finns inte plats.
Jag har ännu inte orkat ta tag i alla hennes julsaker. Där blir det riktigt tufft!
Gå ut och rulla er i snön, gör en snöängel. Lek och le! Det ska jag försöka göra med Fredrik i helgen.
fredag 3 december 2010
Lite vemodigt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag kan förstå att det är vemodigt värre.. och att plocka i papper och grejer måste vara bitterljuvt liksom..
Jag tänker på dig, min vän, och hoppas att det ska kännas bättre och bättre för varje dag. Saknaden och minnena finns ju där jämt, men de blir mindre påtaglig ju längre tiden går.
Kram! <3
Skicka en kommentar