Jissus vilket år!
I vanliga fall brukar jag läsa bakåt i bloggen och lite tyst sumera året. Det vågar jag inte nu.
Jag vågar inte läsa det jag skrev om mammas stroke. Det som jag på nått sätt skrev til henne för att visa henne när hon skulle bli frisk. Å hon vart ju bättre. Som hon kämpade! Med handen när hon svarade på våra frågor, med pratet som först bara kom med utandningen, på sängkanten svajandes för att själv kunna sitta...
Nej nu kommer tårarna.
Samtalet på sjukhuset att det var kort tid kvar. Dödsögonblicket... Jag är glad att hon inte var ensam då. Jag är glad att jag var där med henne just då och där, pratandes, gråtandes, kramandes henne och sa att, ja, hon fick gå. ♥
Jag vart arbetslös det här året också. Vad händer i år? Kan jag hitta ett jobb som mitt värkande knä och kropp kan klara?
Nu torkar jag mina tårar! Tar ett skumbad med lillskiten som jag lovat (tydligen ska vi jaga ubåtar) och fixar risgrynsgröt.
Å så hoppas jag, av att hela mitt hjärta, att alla vänner i "riktiga" livet och alla underbara bloggläsare får ett underbart 2011!
fredag 31 december 2010
Sista dagen på 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag hoppas också på ett bättre 2011. Det bästa med nästa år är att vi vet inte vad som kommer hända och tur är väl det. Gott Nytt År. Kramar Katarina
Jag hoppas ditt 2011 blir ett år fyllt av glada saker, du är värd det efter detta år, att du får jobb någonstans där din kropp orkar med. Att du och din familj får tid att vara med varandra och ta igen den tid ni missade när din mamma var dålig. Kram vännnen.
Önskar dig ett år som blir allt det som år 2010 inte blev. Din mor får du inte tillbaka, men minnena ska du hålla levande i ditt hjärta.
Jag önskar dig och de sina ett 2011 fyllt av glädje och kärlek.
Massor av kramar,
Gunvor
Jag verkligen hoppas och önskar av hela mitt hjärta att du får ett fint år Laila! Kram
Skicka en kommentar