Jag är ju fortsatt sjukskriven t.o.m. 26/11. Med myrsteg går det åt rätt håll. Men lär nog tyvärr bli tvungen att be om förlängning.
Efter en vecka med två dagar som jag öste ur mig energi så kom bakslaget idag. Sov, sov, sov och sov lite till... *suckar djupt*
Ja,ja, jag ante att det skulle bli så. Men den här gången får det vara värt värken och tröttheten. Det gav resultat i hemmet! Där behöver jag också få ut alla stressande surdegar!
När det är dom här dagarna som aldrig riktigt ljusnar :\
Men jag kom ut i dag ändå! tummen upp för mig :-)
Fan fan fan fan
Dippar! Vill inte djupare igen, inte mer nu.
En hel vecka har jag varit hos G. Vilat min hjärna och kropp från intryck. Försökt att tagit mig hemåt, men inte klarat av det.
G har varit glad att ha mig hos sig. Två ensamma själar som stöttar varandra. Behöver varandra på två helt olika sätt.
Å i natt en sån där värk och tänkarnatt... Tankar som kastar mig nedåt, bråddjupt.
Tankar om otrevliga minnen, tankar som stressar, saknaden efter mina föräldrar, saknaden av en 100% kärlek, klura på sonens problem. Tja att sova var inte lätt, men gjorde det tillslut kl 6 i morse. *suckar djupt*
Å sen gör G en helt omedveten sak från sin sida som får den lilla ork jag hade kvar att tippa över. Nej det är inget att förklara för G. Det är som det är och det vet jag ju.... Men idag hade jag sååå önskat något annat.
Så nu börjar jag om med peppade igen.
Jag vart sjukskriven igen....
Jag fixade inte att komma igång igen. Två dagar på jobbet och paniken, stressen och ångesten anföll bakifrån. Lika brutalt och fult som förut.
Försöker tvinga mig ut
Måste få i mig dagsljus och framför allt solljuset som gör hösten så vacker just nu
Kan det här vara höstens sista rosor som visar sig för mig?
I don't feel so good right now. I'm sicklisted from work.
But we have such a lovely autumnweather here in the Stockholmarea of Sweden. So I force myself to go out to get some sunlight on me.
Could this be the autumns last roses?
Jag mår förjäkligt just nu
Blä, urk, fi fans skit, isch!
Å så ploppar den här refrängen upp i huvudet
Jesscia Hjert Flod har en blogg som heter Nestor förlag.
Hon skriver så fint och utlämnande om psykisk sjukdom i sin blogg.
En tid nu så har hon dessutom gett oss möjlighet att få ta del av lite skrivövningar. Hon håller nämligen på med terapeutiskt skrivande också. Önskar så att jag hade möjlighet att gå någon av hennes kurser, men så är inte livet just nu.
Här kan du hitta det som ligger ute just nu:
Ringde akut till Vårdcentralen för att få hjälp. Får tid till en läkare som jag aldrig träffat förut.
Kliver in och babblar på om mitt akuta problem. Som vanligt kommer läkaren in på min diabetes (framför allt som den just nu missköts å det grövsta)
Å helt plötsligt säger karln:
- Men vikten ser hyfsat bra ut.
Eeehhhhh….. Hans glasögon låg kvar på skrivbordet!
Kanske ska man byta läkare lite oftare. ;-)
Det är illa, väldigt illa....
På alla plan runt mig och med mig
Idag går jag runt med en stor värkande ångestklump i halsen. Jag kämpar hårdare än hårdast för att inte tårarna ska rinna över kanten.
Solen skiner
Jag behöver verkligen ljuset! Men hur ska jag orka skrapa ihop mig själv för att ta mig ut i det?
Tung dag...
En sån där dag när klumpen sitter i halsen
Tårarna vill rinna över kanten nästan hela tiden
Ångesten härjar i hjärta och maggrop
Får ingenting gjort
Ensamheten är ett stort svart hål som vill äta upp mig
Fråga mig inte!
Jag vet inte
Klappar om mig själv. Bäddar in mig snällt. Inte skälla på mig!
Stänger dörren om den här dagen och tar nya tag imorgon
Har man ingen att prata med kan man alltid prata med Gubben i månen.
... på min semestervecka är snart slut.
Japp, jag har en veckas semester just nu. Inga planer alls framför mig. Jo en förresten. Jag ska göra någon dag inne i Stockholm bara. Ekonomin tillåter ingenting extra.
Förhoppningsvis får jag ta ut tre veckor i augusti sen också. Inga planer för dom heller än så länge.
Låg kvar länge i sängen bara för att jag kunde. Tänkte tillbaka på telefonsamtalet kvällen innan. 2 timmars prat och skratt med bästa vännen So. Log inombords och vart varm i hjärtat.
Slogs med stoppet i avloppet i badrummet.... Fick rent toalettgolv, toalett och handfat samtidigt.
Lagade mat, diskade, små fixade i vardagsrummet.
Två ungdomar (son och flickvän) fulla av kärlek till varandra kom och åt upp maten, mös i soffan tillsammans med mig och småglutta på fotbollsVM. Senare drog dom sig tillbaka till sonens pappa.
Tände ljusen på vardagsrumsbordet, spelade musik som min själ vart glad av, målade naglarna.
La mig till sängs fast jag egentligen inte ville. Rastlös i kroppen och mycket värk. Ville göra något fast midsommarafton blivit till midsommardag... Jag ville så gärna ta tillvara på den kortaste natten, göra nåt galet, men... Nej det blev inget. Är så feg på att göra själv.
Nu är det en ny dag.
Tvättmaskinen står och jobbar i badrummet.
Disken står i köket och väntar på att bli ren efter middagssällskapet igår.
Golvbrunnen i badrummet är redo för att ta emot en dusch av mig.
Cykeln vill ut på cykeltur efter att ha varit på service (och stått i källaren i ca 3 år).
Sveriges fotbollslandslag behöver min hjälp att vinna sin andra VMmatch ikväll.
Ha en fortsatt fin midsommarhelg där ute
.... för lilla mamsen idag!
Du skulle blivit 75 år idag. Vad är det för en ålder? Ingenting egentligen....
Men du får inte uppleva den tyvärr.
Förlåt mamma, men syrenerna är redan utblommade. Liljekonvaljerna lever på sista versen...
Däremot har dom goda jordgubbarna kommit redan. Får jag fresta med en skål såna till dig?
Saknar dig så....
Du finns med mig varje dag...
Vad jag önskar att du fick se ditt fina stora barnbarn... Han går ut nian nu! Jag hoppas du någonstans ser och följer honom...
Det är nått med Laila och fåglar just nu.... ;-)
Sitter helt oskyldigt i Stadsparken och väntar på bussen till jobbet. Gissa om jag vart rädd när denna herre ett tu tre pickar på mina fingrar som vilar mot väskan.
Har funderat lite under dagen...
Jag går på en gångväg. Där borde ju inte någon högerregel gälla. Alltså att jag ska behöva tänka på den.
Jag undrar verkligen hur det är med väjningsplikten på just en gångväg?
Två gånger idag, på helt olika ställen, har det kommit koltrastar från höger och snudd på kört över mig. Jäkla självmordskandidater!
Gäller inte vanligt trafikvett för dom?
Man vet att man lever när måndagen startar med det här
Den där tiden mellan hägg och syren som det pratas om varje år....
Det bidde liksom ingen i år! Det är total explosion av ALLT samtidigt! På både gott och ont tycker jag. Våren är min tid och jag tar den gärna liiiite långsamt så jag får njuta av alla saker i turordning.
I helgen bedövades jag av häggen.
Idag när jag älgade iväg till jobbet var jag bara tvungen att stanna. Jag genar genom ett litet villaområde på väg till första bussen. Idag vart jag totalt bedövad... igen. Men den här gången av syrenen. Började se mig omkring och konstaterar att hoppsan hejsan vad det börjat blomma av dom med. Där tog jag mig tiden att stå en liten stund under en buske och snusa in doften....
Väl närmare jobbet (efter andra bussen) så går jag igenom ett större villaområde. Så härligt och skönt att gå där och insupa lugnet (tills pendeltåget och lite andra tåg brakar förbi ;-)) Då insöp jag ännu mera syrendoft! Jag är nog hög på den vid det här laget.
Å så kunde jag ju inte låta bli....
Sent i gårkväll var jag på en promenad. Trots varma dagar så är dom sena kvällarna lite kyliga. Men jag tog inte på mig någon tjockare tröja.
Det var svalt om armarna men jag gick sakta och vart helt bedövad!
Bedövad av häggens dofter och näktergalarnas otroligt vackra sång....
Jag stod bara och njöt! Kan man göra annat denna korta, underbart intensiva tid på året?
Jag har ingenting emot djur.
Jag tycker väldigt mycket om fåglar. Alla fåglar! Det finns det många i min närhet som kan gå i god för.
Men....
När ett par kärlekskranka måsar hållit låda på granntaket i 1,5 vecka tar t.o.m. mitt tålamod slut.
Måtte dom bli ett par snart eller att dom bestämmer sig för att det taket inte är någon bra bostad. :-D
"To speak truly, few adult persons can see nature. Most persons do not see the sun. At least they have a very superficial seeing. The sun illuminates only the eye of the man, but shines into the eye and heart of the child. The lover of nature is he whose inward and outward senses are still truly adjusted to each other; who has retained the spirit of infancy even into the era of manhood."
Sitter på jobbet och orkar inte gå hem. :-D
Det vart en rivstart när jag kom till jobbet i morse. Allt hände samtidigt och var något kaosigt... Sen var det full rulle! Jag jobbar halvtid och ska egentligen sluta 12,30. Men nu har jag suttit en stund och bara slösurfat helt privat och rensat hjärnan.
Ömsom snö, ömsom regn idag. Jag kom hit i snöstorm och just nu regnar det.
Ett klassiskt aprilväder. Men under veckan har jag också kunnat räkna in vårtecknen, tussilago och tranor. Värmer i mitt hjärta...
Jag försöker ta in saker runt mig som jag kan må bra av. Jag behöver det när det verkar som att jag återigen blir borträknad av någon som jag tycker otroligt mycket om. Ont, ont, ont i hjärtat och själen. Snart vet jag inte om jag vågar tro på kärleken överhuvudtaget. Det är så mycket svårigheter. I det här fallet blir det inte lättare av språkförbistringar och kulturskillnader.
Men... nu gör jag helg! Försöker vara social med folk för att hitta tillbaka till lite glädje. Men en del vänner har försvunnit verkar det som. En del har familj och annat att tänka på. Jag lyckades inte fånga två kusiner som jag planerat dejt med idag.... Där var det sjukdom och renovering istället. Så vi får se vad som händer under helgen....
Vi kan ju ta lite humor... Lailas dåliga humor. ;-)
...ser jag nog att du lyser där ute från en klarblå himmel. Det gör mig glad även om jag inte kan njuta av dig fullt ut just nu. Men jag fortsätter bliga på dig med mina närsynta febriga ögon
2017.... Vad fan håller du på med!?
Krock
Sjukdomar
Operation
Sjukdomar
och lite mer sjukdomar...
Jag kan bara sucka och skaka på huvudet.
Tredje dagen med feber, tack och lov, på väg ner från sina över 40°.
Samtidigt slår jag pannan blodig med en nykär tonårson som har enormt mycket läxor. Å ett X som hellre prioriterar nya kärlekens problem med hennes barn än sin sons.... just läxor.
Ytterligare än storhelg knackar på dörren. Planer smids runt omkring mig. Folk träffas för att äta, prata och skratta. Känner hur ensamhetens näve tar ett järntag om hjärtat. Saknar familj och vänner mycket nu
Idag biter jag ihop! Inte gråta med feberhuvudvärken snälla Laila!
Men ensamt är det....
En sak har jag bestämt iallafall! Blir jag bara feberfri under påsken ska jag sätta mig på en bänk. Gärna nära vattnet som vi har gott om här i stan. Där ska jag sitta och låta dina strålar klappa min kind. Innjuta värme och hopp i mitt hjärta
Men än så länge får jag bliga på dig genom fönstret....
Igår gjorde jag ett litet vårinköp hem till vardagsrummet. Jag kände att jag behövde pigga upp med lite nya blommor i det fönstret. Å för att få in lite färg och vår..... Påskliljor!
För nästan prick 16 år sedan föddes en liten pyremoj. En stor klump som hade bråttom ut i livet...
Full av nyfikenhet, humor och en svada som slår det mesta har han tagit sig an allt som finns runt omkring honom.
Han har fått sin beskärda del av att se hur tuff skolvärlden kan vara.
Redan på dagis märktes att han var en ensamvarg, om än en social sådan.
Klass 1-6 var bitvis ett rent helvete! Många skulle kallat oss curlingföräldrar. Det blir många föräldrar till bokstavsbarn kallade av folk som inte vill eller kan förstå.
Lagom till "pyret" skulle börja 7:an separerade jag och hans pappa. För att göra en drastisk ändring i hans skolliv (Jo då mycket hade hänt innan. Allt skedde i diskussion med honom själv) valde vi att skriva honom på pappans adress. Det för att tvinga fram ett skolbyte vi så länge kämpat för.
Han hamnade i en skola där lärarna lyft honom, där lärarna haft mejlkontakt med oss föräldrar, där lärarna hjälpt honom, där lärarna lyssnat på honom, där lärarna hört av sig när han varit hemma någon dag, där lärarna plockat upp små korn om hans intressen, där han för första gången själv kan vända sig till flera olika lärare för att be om hjälp och där jag för första gången möter en glad och pratig kille när skolan är slut.
I juni då är det dags för nästa stora steg ut i livet...
Hur i fridens dar ska jag någonsin kunna tacka dessa lärare? <3 3="" nbsp="" p="">
Hans 16 års-dag ville han inte fira med gamla mamma och pappa. :-P
Han har hittat kärleken! Lite komplicerat pga avstånd, men är man kär så är man.
Det märks att mycket är på gång i hans liv, i hans inre. En tonåring med allt vad det innebär...
Å tydligt ser jag hur band nu ska klippas till oss föräldrar. Saker som förut behövdes puffas, peppas och fixas med ordnar sig numera av honom själv. Steg där vi som föräldrar behövdes som stöd är borta.
För mig känns det snopet, till viss del tomt. I hela hans skolliv har jag funnits som en "hejaklacksledare", alltid steget före för att hindra härdsmältan inom honom. Nu behövs det inte lika mycket.
Tomt, ja....
Men jag låter det ske, för det är så det ska vara.
Någon håller på att bli stor...
Band ska klippas.
Mitt hjärta fylls med så mycket kärlek till detta "pyre" som gjort ytterligare stora framsteg dom sista månaderna.
Oavsett vad, så är hans mammas lilla pyremoj fortfarande, beredd med pompom för att heja fram honom
I köksfönstret står orkidéerna och blommor som galningar. Det har dom gjort halva vintern. Jag vet inte vad det är med mina blommor som inte fattar att dom ska vila under vinterhalvåret.... :-D
Jag sköter om dom och är tacksam för allt det vackra dom ger mig.
Man kan ju säga att vi tar hand om varandra.
Nu har det gått två månader sen jag krocka med bilen.
Det som finns kvar nu är en svag antydan till brunt fortfarande på höger bröst och en liten ömhet på magen där jag hade en svullnad och blåmärke tidigare.
Snön har den här veckan vräkt ner över Södertälje. (Tack mamma, du kan sluta skaka duntäcken nu) ;-) Å visst älskar jag snön, men....
Det gör inte kommunikationerna! %¤¤/)=X=
Så mycket strul med tågen bl.a. Nu saknar jag bilen något enormt!
För herre jösses som kroppen värker sönder just nu av allt stående och väntande.
Idag ska jag ta mig ut på en långsam stilla promenad och njuta av solen iallafall.
I skidbacken, här i stan, är det fullt ös i skidliften. Den ser jag bra ifrån mitt köksfönster.
Det här året som startat på ett så konstigt sätt. Mycket saker som har hänt med mig och runt mig. Omställningar som gör att inte min hjärna riktigt är med. Å kanske framför allt inte mina känslor. Ibland blir det tungt i själen. Men jag gör allt för att kämpa emot det svarta och ensamheten som vill ta över!
Idag läste jag det här. Å så sant!
Jag tar det till mig. Kanske kan det bära dig med <3 div="">
... att prick tre veckor efter krocken börjar färgen på kroppen återgå till det normala. ;-)
Vänster axel blev bara lite gul/röd även om blåmärket rann ner och blev lite stort . Där trodde jag det skulle bli mycket värre med tanke på hur det känts. Å hur jackan ser ut....
Höger bröst har just nu ett gigantiskt brun/gult blåmärke. Men det är ju ingenting gentemot hur det har sett ut. :-o Shit pommfritt vilken syn! Halva bröstet har varit blå/lila/svart! Men ingen värk där tack och lov.
Vänster/mitten sidan av magen fick ganska sent ett avlångt vertikalt röd/blått/gult blåmärke. Det är en punkt som är lite svullen fortfarande och ömmar ibland.
Annars spökar mest vänster axel och bröstryggen med värk fortfarande. Pirrar och domnar till viss del i vänster arm och hand ibland. Tack och lov inte lika mycket som direkt efter smällen. Då var jag lite orolig ett tag i bilen där jag satt och inte fick röra på mig.
Summa summarum:
När jag satt i bilen, med en polis som satt bak och höll fast mitt huvud, så gick mina tankar till Xets kusin. Han stod still i en bilkö som sista bil. Bakom kommer en lastbil körandes och hinner inte stanna. Kusinen dog ögonblickligen!
Jag körde 50km/h. Vad den andra bilen körde i vet jag inte.
Jag sitter här med blåmärken över kroppen....
Tack denna någon som höll en vakande vinge över mig ♥
Börjar morgonen med en promenad ner till bussen. Tar allt mellan 7 och 10 minuter beroende på hur trött och värkig jag är.
Idag är det nästan en klar gryningshimmel som möter mig. -0,5°C, skönt att svänga ut armarna i nerförsbacken till fåglarnas pigga sång.
Livet är lite annorlunda nu...
För nästan två veckor sedan var jag i en bilkrock. KRASCH, PANG, BOM, skrot!!! Ingen bil kvar. Att då ta sig till jobbet i Järna och fixa med sonen i Hölö gör saker betydligt knöligare eftersom det är si och så med kommunikationerna.
