Jissus... :-o

Jag sitter bara nu och försöker få ned andningen till magsäcken och axlarna där dom ska vara. Tyvärr räknar jag med värktabletteer till natten för att få ro i kroppen.
Man kan ju lugnt säga att det är liv och rörelse här hemma igen.
Fredrik is back in town! ;-)

Sportlovet vart ju inte precis som vi tänkt... *ruskar bara på huvudet*
Vad jag önskar att man hade mer back up med folk runt omkring oss som kan ta hand om honom...

Mamma skulle ju ha honom under sportlovet. Fredrik slapp gå på fritids som han tycker är skitstökigt. Per kunde sova på dagarna och jobba på nätterna i lugn och ro. Jag kunde jobba och sen hämta igen min stackars kropp på dom lediga dagarna innan barnkalaset på söndag.
Jo hej du! :-\
Borde jag bli förvånad över att allt skiter sig! Nej, jag orkar inte ens höja på ögonbrynen längre.
Varför skulle det vara meningen att Per och jag skulle kunna få en andhämtning för?

Mamma blir sjuk och fixar med nöd och näppe dom tre dagarna som Fredrik måste få hjälp pga att jag jobbar.
Har dom hunnit gjort nått? Nej! Så idag vid hämtning i princip klättrade en 7 årig rastlös kille på mig!!! :-o

Imorgon har jag doktorn med ett inte allt för roligt ingrepp.
Per måste sova ikapp någon timme innan han vänder tillbaks.
Jag har lovat den lille rastlöse själen att jag ska försöka orka kidnappa honom på ett litet äventyr imorgon efter sjukhuset.

Ge mig styrka att klara dagen!

Nu går Laila och gräver ner sig ett tag innan hon kryper till sängs