Jag skapar

Med svett, tårar och lite blod (och jäkligt skitiga händer) så skapar jag kort.
Det är här ni nu ska ooohha och aaaahhh lite! :-P
Jag har håller kurs idag och tre kort ska skapas. Ett är avklarat...

Lite Lailabilder

Just nu är det ganska tomt i skallen.
Det finns massor av ord och känslor som vill ut, men det är liksom tvärstopp.
Eftersom jag inte har nått att säga just nu så kan man passa på att titta på mig istället. ;-)
Gå in på Cathrines blogg
Så här ser Laila ut när hon gått med axlarna uppe vid öronen för länge.
Så jävla plågsamt!
Då ska jag säga till Marias försvar att hon inte tog i så himmla mycket. Det var nog tur för henne det. :-P

Fast när jag ser på bilderna kommer det fram minnen av mamma.
För vem ska nu pilla på min gråa slinga i luggen?

Musik

Kommer ni ihåg det här inlägget?
Klicka här

Det har varit lite si och så med sjungandet och musiken. Förutom när jag i slutet satt hos mamma och nynna samma visor jag nynnat för Fredrik ända sen han låg i magen.
Å som jag har fått sjunga igen för Fredrik som tröst på kvällarna...
Men idag rockar jag fett! :-p




Som Soffy skrev till mig:
"När man står i skiten upp till halsen återstår bara att sjunga"
(Samuel Beckett)

Dödsannons

Så definitivt.
Idag ringde prästen också...
Det är inga lösa tåtar som hänger och dinglar just nu.
Nu är det bara att avvakta tills vi får börja fixa i lägenheten ordentligt. Det blir efter den 5:e oktober. Då har kommunen varit där för att ta upp en dödsboanmälan
Klicka här
Sidan 12

Fredrik har det jobbigt.
Skolan har sökt mig idag. Jag visste inte att det var dom och hade bestämt mig för att ha en telefonfridag idag!
Får inte tag på fröken nu och ska snart hämta honom.
Jag hoppas han vill/kan/orkar prata om det...

Humor

Jo då, jag skrattar mellan varven även om det är svårt att tro i den här gnällbloggen

För den som är oinvigd i det franska språket gör jag här en amatöröversättning:

- Jag är en broccoli och jag liknar ett träd!
- Jag är en nöt och jag liknar en hjärna!
- Jag är en svamp och jag gillar inte den här leken...

Begravningsmusik

Har du kommit till det här inlägget för att du sökt på begravningsmusik?
Klicka här istället så får du höra vilken musik det tillslut vart på min mammas begravning.
Jag hoppas det kan hjälpa dig lite... Hör gärna av dig och berätta sen.


Det är svårt till mamma.
Hon tyckte om en sån bredd på musik.
Har ni några förslag på vacker musik?
Klassiskt, psalm, dansband, kristen vad som helst...
Kyrkan hon ska begravas i är väldigt öppen i det här fallet har jag fått veta.

En låt som står mig väldigt nära är den här.
Fast det har egentligen ingenting med mamma att göra...
*suckar djupt*
Det här är inte lätt!

Jag föll...

... i en avgrund utan slut
Jag hann inte se den
Jag bara föll handlöst i en evighet
Jag gnydde, jag vred mina händer, jag vankade fram och tillbaks samtidigt som tårarna sköljde över mig
Det ända jag tänkte på var att jag måste hämta Fredrik
Men avgrunden hade svalt mig med hull och hår
Jag hittade en telefon, en livlina
Förlåt men jag vill inte störa...
Hjälp mig!

Han fixade trygghet åt Fredrik hos farmor
Han kom hem
Han fixade en kopp tröst, varm choklad med vispgrädde
Han pratade

Just nu är jag lugn
Just nu har jag slutat falla
Just nu håller jag hårt i skyddsnätet
Jag vill inte falla mer... inte just nu

En sån där dag...

... när jag bara skulle vilja vara ensam och ett med naturen.
Jo men tjena hej! :-\
Fredrik har studiedag.
Ännu har jag inte klarat av alla telesamtal.
Jag skulle behöva ta mig upp till mammas lägenhet.
Jag borde fixa lunch till oss.
Måsten och borden... BLÄ!!!
Hur i fridens dar ska den här hösten bli? Jag som ändå har tuffa höstar.

Så mycket att komma ihåg

Min hjärna brinner idag känns det som.
Jag har en huvudvärk utav Guds nåde... :-\
Jag satt två timmar hos begravningsbyrån och gick igenom det mesta. Det är några lösa tåtar som jag måste checka med min bror. Får jag inga vettiga svar så gör jag på mitt sätt! Jag orkar inte hålla reda på lösa tåtar, jag vill få bort dom!

Jag står i köket och lagar en av Fredriks älsklingsrätter, min tonfiskröra.
Står där och rör i köket och reagerar på att ljuset blir annorlundare. Vänder mig mot fönstret och ser...
Solen lyser rött med sina strålar, vackra regnmoln på himlen, skogen som börjar ta på sig höstfärger, båten som är på väg in i Mälaren. Jag ser... och tänker... Det här skulle mamma ha älskat.

Min mamma ♥ Död i en vecka
Jag vill ringa och prata med dig mamma. Det är så tomt utan dig

Bävar lite

Imorgon är det besök på begravningsbyrån.
Jag ska dit ensam.
Alla jobbar liksom...
Det känns som det är en massa saker som faller på mig och jag vet ju inte riktigt hur brorsan tänkt i allt. Så jag hoppas att jag får återkomma om en del när han och jag hunnit tänkt ut nått bra.
Dödsannons
Begravningen
Musik
Fikat efteråt

Jag ska sätta mig ner och skriva upp en del frågor ikväll.
Det lär tankspridda Laila behöva!

Jag funderar

Det rör sig massor i huvudet och runt omkring mig.
Just nu orkar jag bara inte fånga så mycket och få ner det till ord.
Lite ovanligt för att vara mig...

Jag känner mig oroväckande lugn, oroväckande ogråtig, oroväckande småirriterad. :-\
Nerverna ligger emellan åt utanpå kroppen. Å just där, nära, nära, vill Fredrik vara. Så nära som möjligt, pratandes än mer konstant än vad han redan gör.
Å det är då jag håller på att gå sönder både inuti och utanpå av vansinne. Ett vansinne över att inte få vara ifred, att det just pratas konstant etc. etc...
Vilket moment 22 det är här just nu. *skakar bara på huvudet*
Min stress klump i bröstet bara värker.
Jag vill vara ensam och ändå inte.
Jag vill gråta, men kan inte. Laila kan inte gråta!? :-o Vad sjutton har hänt då? Jag som är en av dom mest lättrörda i Sverige!

Per är iväg och hjälper sin syster. För förstås pluppar hon upp som gubben i lådan precis nu... Ja, jag vet att hon är handikappad och behöver hjälp... AAAAHHHH!!!!
Äntligen har jag iallafall fått Fredrik att släppa mig och han leker ute på gården.

Snälla... Någon... Ge mig lite ro nu.

Teleräkningen blir hög

Jag ringer till släktingar hit
Jag ringer till släktingar dit
Jag ringer kommunen
Jag ringer begravningsbyrån
Jag bävar för både mobila telefonräkningen och den fasta....

Vilken dag

Det där med att somna...
Jopp, det gjorde jag till slut! Ca. kl 05,00. :-\
Å sen var jag borta. Långt borta... borta i sömnens famn. Den var trygg.
För efter nattens våndor var det skönt att få sova och glömma.
Tydligen behövde jag sova.
Klockan 14,30 väcktes jag.
Jag har inte ringt några av alla dessa samtal som ska ringas.
Jag har inte gjort några måsten alls.
Jag har varit lugn inombords.
Jag har varit med lillskiten som är som en svamp som suger och suger närhet.
Jag har varit med min sambo och storhandlat.
Jag har pratat och peppat min bror.

Min bror...
Han var 22 år när pappa dog
Imorgon fyller han 35
Man ska inte ha tappat båda sina föräldrar vid den åldern
Imorgon... då tar vi hand om varandra ♥

Funderingar i natten

Är inte sova liiite överreklamerat?
Vad kan man göra istället?
Man kan planera mammas begravning och hur man ska rensa hennes lägenhet.
Ja!
Fast det gjorde jag ju natten som gick...
Så det är liksom redan klart...typ... i mitt huvud.
Så vad gör jag i natt då?

Ett dygn

Håller min gråtande son hårt i min famn
Igår höll jag min döende mor i min famn
Får syn på klockan
24 timmar sen
24 fucking jävla timmar sen
Jag vill inte vara ensam nu. Jag vill inte!

7 juni 1943 - 14 september 2010

Igår hade jag bestämt mig för att hitta krafter hemma.
Men tji fick jag!
Sjukhuset ringde om att mamma syreupptagningsförmåga var käpprätt åt helskotta. Andningen väldigt ojämn.
Å jag in igen då´ra.
Jag har knappt satt min fot på Danderyds sjukhus innan allt det här. Nu känns det som jag kan vägen utantill.
Men nu behöver jag inte åka dit igen på ett tag (hoppas jag)

Min mamma och en av mina bästa vänner dog igår.
Jag var med henne hela vägen
Jag sa att hon fick släppa taget, slippa alla år av värk
Att hon är så älskad och kommer att bli så saknad...

Idag målar jag bloggen svart!

Det är tomt

Det finns inga ord i mitt huvud.
Det är tomt!
Jag har varit vaken till och från under natten.
Ömson värk, ömsom tankar och ömsom tårar...
Jag har sovit fram till kl 13 nu. :-o
Nu gör jag mig i ordning för att sitta hos mamma igen.

Igår var det sämre.
Mycket hög feber, inte mycket ögonkontakt, inget prat, ingen handtryckning.
Cirkulationen håller på att ge upp totalt!
Hela vänster foton är blå och snart totalt borta! Dom hoppas att dom ska slippa amputation innan hon dör...
Nu ger höger foton upp. Blå tossingar där också igår...

Jag vill inte att du dör mamma!!!
Men snälla ge upp, lid inte i detta! ♥

Midnatt råder...

...tyst det är i huset.... *små nynnar*

Det är tyst! Väldigt tyst.
Per jobbar.
Fredrik sover hos farmor.
Själv kom jag nyss hem.
Hem från mamma...

Tillsammans med Ted (och några kära släktingar) har jag suttit där.
Hon var piggare idag. Mer ögonkontakt, några mycket svaga handtryck som jasvar på frågor.

Hon pratade och jag lyckades inte först höra. Hon tar sats för att säga igen och ut kommer.... Jag vet inte! För jag lyckades inte förstå! Mitt hjärta brast där! I min ensamhet (då fanns ingen mer än jag där) hade jag inte lyckats snappa upp hennes ord, inte förstått och sen orkade hon inte försöka en tredje gång. Herre Gud tänk om det var hennes sista ord! Då brast mina tårar hejdlöst fram och jag kunde inte dölja dom för mamma.
Ont, det gör ont... *nynnar ännu en sång*

Ted och jag satt och små prata. Vi kommenterade världshändelser för henne ur kvällstidningarna. Jag baddade hennes febersvettiga ansikte.
Dags för att bli i ordninggjord för natten!
När vi kommer tillbaks så öppnar jag dörren och säger:
"-Tjolahopp tjolahej, nu är vi här igen!"
Hon rör läpparna igen. Nått sa hon...
Fram igen med örat intill munnen och be henne att säga en gång till.
Ut kommer... :
"-Tjolahopp, tjolahej"
Mamma! Är du riktigt klok du? :-D
Vi busar lite näsa mot näsa. Ted undrar om vi överhuvudtaget är kloka och om vi har en viktig diskution.
Jopp, nu är det jätte viktigt att diskutera tjolahopp, tjolahej! För det kan vara hennes sista ord. Det skulle liksom vara lite mer mamma Inger det! ♥

Hur kommer det sig...

... att det är så svårt att ta sig till sjukhuset
och lika svårt att ta sig därifrån sen?

Trött, trött, trött
Kan man få lägga sig bredvid mamma i sängen och bara vara nära?
En sista gång liksom

Här sitter jag...

... och orkar knappt lyfta fingrarna för att börja skriva.
Det finns massor där inne i huvudet.
Men det är svårt att få ner det, att fånga orden och fixa till nått vettigt av dom.

Det blev inget jobb idag... Synd, för det hade varit skönt att få rensa hjärnan med nått helt annat.
Men det här då som kallas livet (eller döden om man ska vara putslustig i det här fallet) ville nått annat.
På väg till jobbet ringer sjukhuset och berättar att natten varit lugn. Uhum... För när börjar sjukhus ringa för att berätta bara en sån sak? Jag, misstänksam? Näääää... ;-)
Mycket riktigt! Andningen hade under fm blivit ojämn.

Så nu har jag suttit vid min mammas dödsbädd hela dagen och hela kvällen.
Jag sa till brorsan att vi måste åka hem och sova annars blir mamma skitsur på oss. Humorn har räddat oss förr så jag hoppas den gör det den här gången också.

Nu tar jag mina minnen från dagen med mig till sängen.
Sen hoppas jag att jag ger fan i att planera rensningen av hennes lägenhet! För det höll jag på med natten som gick! :-\

Tack alla medmänniskor där ute. Tack för alla små rader ni skriver till mig på lite olika ställen.
Det värmer så otroligt mycket!!! Ni vet vilka ni är ♥

Världen rullar på som vanligt

Mitt liv är i totalt kaos.
Men ändå så rullar den övriga världen på som vanligt.
Det är väl det som kallas livet...

Idag har jag blivit "inkallad" till Skapa Hobby.
Det är lite krisigt där med.
Men tjejerna har varit så måna om mig!
Det kan vara skönt att skingra tankarna på jobbet och jag vet att mamma förstår mig ♥
Efter jobbet åker jag till mamma...

Livet är så jävla orättvist!

Min kära mamma, min vän kommer inte att leva länge till.

Jag har spenderat många timmar på sjukhuset idag...
Jag och min bror, i chock

Som min bror skrev i ett SMS nu ikväll:
Hur säger man hej då till någon som man kanske ser för sista gången?

Ja-a, så illa är det.

Fredrik har nu ikväll somnat med tårar på sina kinder.
Hans mormor...

*vinkar*

Jag lever
Han lever

Om man t.o.m somnar i bilen
(på en parkering utanför Danderys sjukhus)
när man bara ska ta några djupa andetag... vaknar efter 30 min.
Då är man nog trött! :-\
Det är därför jag inte är så aktiv här just nu.
Men passa på att njuta av tystnad! :-P

Också en viktig sak att tänka på

Här om dagen skrev jag om min "goda gärning".
En viktig sak i livet

Idag får Lairamas ord stå för en annan viktig sak som vi också glömmer bort!
Klicka här, läs och begrunna!
Tyvärr tillhörde jag en av dom barnen ibland...

Jag vill!!!!

Jag vill skrika, slå, sparka och gråta
På en plats där ingen ser mig och hör mig
Ensam, ensam

Jag faller hårt idag
Gråter dessa tårar som borde ha tagit slut för länge sedan
Mamma, ska det aldrig ta slut för dig?

Samtalet som väckte mig är slut
Jag slår sönder å samman min kudde
Kan det inte bara få vara en av alla dessa mardrömmar?

Om att hjälpa

Varför vänder vi så ofta ryggen till folk som behöver hjälp?
Varför tar vi genast förgivet att det handlar om alkhol när någon ramlar?
Alla människor behöver då och då hjälp. Både människor vi känner och okända...

Igår satt jag och skumpa pendeltåget fram och tillbaks mellan Södertälje C och Upplands Väsby. Det tar sin lilla tid... 1 timme och 15 minuter om allt flyter.
På väg hem från Väsby (hade varit på besök hos mamma) så kliver det på en äldre man med krycka. Han sätter sig bakom mig.
Efter ett tag brakar det till och då har samme man fallit i golvet ordentligt! Dessutom satt han så att han satt en halvt steg upp dessutom.
Jag böjer mig fram och frågar hur det är och om han kan resa sig upp. Då ser jag bara ögonvitorna och får inga svar. Jag slår honom lite lätt på kinderna, men ingen reaktion. Jag sätter honom försiktigt upp, men han är så tung så jag knappt klarar det. Jag får hjälp av en kille som orkar hålla honom.
Under tiden tittar andra människor på, små viskar till varandra med rynkade näsor och en del går helt sonika bort ifrån oss! Vissa t.o.m. över oss!!! :-(
Mannen kvicknar till, men sluddrar bara. Killen frågar mig om han luktar alkohol och jag bara ruskar på huvudet. Och oavsett... Han behöver ju tydligen hjälp i alla fall.
Jag försöker att prata mer med mannen som tittar på mig men fortfarande sluddrar. Han små famlar omkring sig i luften.
Killen säger att han ska ringa sin fru, sjuksköterskan.
Det får han gärna göra, men jag säger att jag ringer 112 . Jag tror nämligen han har fått en propp. För redan när han kom så släpade den ena sidan av kroppen en aning.
SOS hjälper oss att få stopp på tåget och ambulans kommer och tar hand om farbrorn.

Dagens goda gärning. Jag hoppas så att allt gått bra för honom...
Dessutom hoppas jag att jag själv kan få hjälp den dagen jag behöver det.

Sömn

Med pengar kan man köpa en säng, men inte sömn

Kinesisk visdom

Fast oj, vad jag önskar att kineserna kunde ha fel! ;-)

Med en sambo som är mitt upp i en förkylning, med en Laila som har ett huvud fullt med tankar så....

Hallå hjärncellen!?

Man är nog lite väck i huvudet när man försöker hitta rena trosor i pysselhörnan... :-D
Det är andra dagen i rad med en jäkla huvudvärk. Jag har inte tid med sånt här!

Nu ska jag ge mig ut i det fina, men kyliga vädret.
Ni som har följt mig ett bra tag vet ju att jag är besläktad med djuren. Jag byter päls till hösten.
Därför kan jag tala om att hösten här! Laila tappar hår. Å Laila har mycket (och långt) hår att tappa.
;-)

Du är viktig!

One kind person can make such a difference. One compassionate hand placed on a hand in distress can make such a difference. One phonecall, one thank-you note, one sweet text message can make every bit of difference. One job well done, one child rocked to sleep, one lunch packed, one single daisy given away can make such a difference.

One smile in the grocery store, one proclamation of forgiveness, one loaf of freshly baked bread, one handmade card, one offer to help can make such a huge difference.

It's the little things, gorgeous friend, that make the heroes. It's the one thing, after one thing, after one thing. It's that one person who makes the difference.

Be the one.

You are amazing....and making such a huge difference in the world.

Bravegirls Nyhetsbrev