Igår hade jag bestämt mig för att hitta krafter hemma.
Men tji fick jag!
Sjukhuset ringde om att mamma syreupptagningsförmåga var käpprätt åt helskotta. Andningen väldigt ojämn.
Å jag in igen då´ra.
Jag har knappt satt min fot på Danderyds sjukhus innan allt det här. Nu känns det som jag kan vägen utantill.
Men nu behöver jag inte åka dit igen på ett tag (hoppas jag)
Min mamma och en av mina bästa vänner dog igår.
Jag var med henne hela vägen
Jag sa att hon fick släppa taget, slippa alla år av värk
Att hon är så älskad och kommer att bli så saknad...
Idag målar jag bloggen svart!
onsdag 15 september 2010
7 juni 1943 - 14 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Måla på du och låt det välla fram ! I sorgen finns också trösten; att det som en gång fanns, för alltid finns kvar i minnenas arkiv....
Oh, vet inte vad jag ska skriva, jag är inte så bra på ord så som du är. Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig och önskar att jag kunde ge dig en stor kram nu. Du gav mig så mycket under min kris och jag skulle vilja lindra din sorg och smärta så som du lindrade min.
En miljon kramar
Det finns inga ord som räcker till i såna här stunder!!
Kramar till dej och din familj.
Varma kramar till dej, Laila. Jag har inga ord som kan trösta dej, men du ska veta att jag förstår din sorg. Vi vill ha våra mammor kvar!
Tänder ljus för er ikväll. Kram!
Det är som du säger Laila hon får vila nu och hon är saknad och väldigt älskad av alla som kände henne. Huvudsaken är att du fick vara med henne när hon gick över.
Sänder stora kramar och beklagar sorgen. Jag förstår precis hur du har det just nu, att känna denna enorma saknaden efter en förälder som alltid funnits där och som stöttat i vått och torrt. Tänker på er. Många kramar Katarina
Ord är futtiga och otillräckliga, men jag skickar många varma kramar!
Jag beklagar din förlust vännen, och sänder massor med styrkekramar till dig i din svåra stund.
*kramar om*
Beklagar din stora förlust.
Men fortsätt måla på
kram
Kan inte säga mycket annat än att ni finns i mina tankar!
(Skicka gärna er adress så jag kan posta paketet som ligger här och väntar till din fina pojke.)
Massor massor av kramar från Skåne!
Kram! Beklagar - och ändå inte... Ibland är det att fortsätta livet ett straff....
Åh vännen!!!
Kom hem idag och kastade mig in på din blogg och fick läsa det jag inte ville läsa. Att din mor somnat in. Jag är så ledsen för er skull och önskar att det fanns något jag kunde göra för att lindra smärtan.
Tänker på dig.. massor!
*kramar om hårt*
Skicka en kommentar