Det där med att somna...
Jopp, det gjorde jag till slut! Ca. kl 05,00. :-\
Å sen var jag borta. Långt borta... borta i sömnens famn. Den var trygg.
För efter nattens våndor var det skönt att få sova och glömma.
Tydligen behövde jag sova.
Klockan 14,30 väcktes jag.
Jag har inte ringt några av alla dessa samtal som ska ringas.
Jag har inte gjort några måsten alls.
Jag har varit lugn inombords.
Jag har varit med lillskiten som är som en svamp som suger och suger närhet.
Jag har varit med min sambo och storhandlat.
Jag har pratat och peppat min bror.
Min bror...
Han var 22 år när pappa dog
Imorgon fyller han 35
Man ska inte ha tappat båda sina föräldrar vid den åldern
Imorgon... då tar vi hand om varandra ♥
torsdag 16 september 2010
Vilken dag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Å Laila, jag fattade inte...har problem med internet och läser dina inlägg på mobilen. Men nu...hon är borta!
Jag är så ledsen för din skull, för er skull. Jag känner ju inte dig personligen men tänker mycket på dig. Du har skrivit så fint om din mamma hela tiden, va stolt hon måste har varit över dig. Eller ÄR menar jag.
Mina varmaste kramar ♥
Skicka en kommentar