Idag har jag...

... haft ett allvarligt samtal med min mamma.
Jo då serru!
Jag fick nämligen ett samtal idag! Ett telesamtal som gjorde mig så glad, pirrig i magen, hypernervös och förväntansfull. Det ringer en kompis som undrar om jag vill vikariera på en skola uppe i Stockholm som typ fritidsledare. Utan betänketid så säger jag självklart ja.
Imorgon är det dags! Jag har inte en susning om hur en hel dag i en skola ska gå med mitt knä. Men jag hoppas jag kan få sätta mig någon gång ibland... :-\
Sen ett tu tre så ser jag mamma, stående framför mig, med armarna i sidorna.
-"Å vad tänkte hon på när hon ringde just dig? Stackars barn"
Ruskandes på huvudet, sen hennes illmariga leende. Jo då hon ler i himmelen.

En som vart jätte glad var lillskiten här hemma. Jag vart faktiskt lite överaskad över reaktionen.
-"Ska du bli fritidsledare? Nej, va kul! Får jag följa med dit någongång? High five mamma!!!"
Efter att ha sugit på det ett litet tag så kom det en fråga:
-"Laila? Kommer du bli sträng, elakt sträng eller inte säga nått till barnen när dom bråkar?"
-"Jag ska nog försöka bli lagom sträng.
-"Å busig! För du är bra på att busa mamma! Jag älskar dig och hoppas du får jobba mer"

På lördag ska jag också få jobba. Men då är det på Skapa Hobby.  Det ska ju också bli kul!
Gissa vem som ligger utslagen av alla intryck på söndag? ;-)