Ett helt år
Telefonen är så tyst
Besöken i Upplands Väsby få
Vet inte så mycket längre om hur min släkt mår
Ångesten ligger nära när jag inte kan fly upp till henne längre
Saknar vårt familjebus vi hade allihop tillsammans
Känns som en hel evighet sen och ändå som det var igår.
Ser hennes ögon som klarnade till innan dödsandetagen. Undrar fortfarande om hon såg, om hon förstod...
Hennes hand som jag håller, jag kramar, jag klappar, jag pratar
Jag var med dig in i det sista.
Gud, vad jag saknar dig! ♥
onsdag 14 september 2011
Ett år utan den som kände mig bäst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag förstår att dagen igår inte var en lätt dag! :(
Men nu har du överlevt saknaden igenom 365 dagar. Det första året utan din mamma fysiskt närvarande är nu gjort.. Någonstans hämtar man kraft att överleva sorgen.
Att hon varit med dig andligen under året, ja det är jag helt säker på!
Tänker på dig!!! <3
Tack för omtanken!
Skickar en kram!!!
Oh, jag blir alldeles tårögd när jag läser dina tankar. Det finns så få tröstande ord så jag skickar en miljon kramar och en extra stor årskram.
Många kramar till dig!
Hälsningar Carina
Skicka en kommentar