onsdag 2 december 2009

Om ett stopp i livet

Där stod vi
Just där vi hade möts
Mitt i lägenheten, mitt i matrummet
På språng åt varsitt håll

Jag hade tagit tag om hans ansikte, hans mjuka varma kinder
Han med ett hårt tag om min midja
En stor varm kram
"-Laila, du är världens bästa mamma! Jag älskar dig!"
Jag log varmt och tittade in i hans glada blåbärsögon

Där stod vi... länge
Där stod vi och "kärleka"

8 kommentarer:

Lairama sa...

Så underbart.
Det är sånt man kan leva länge på.

www.livskrafter.blogg.se sa...

Myshärligt och varmskönt som berör..:)/Emma

Anonym sa...

Så fint skriver, du lyckades fånga det precis!

Gisan sa...

Såna stopp är guld värda! Kramar...

Anneli sa...

Va härligt det låter....du verkar ha en lten eller kanske stor godng hemma hos dig
*kram*

sussilull sa...

ååååhhh...passa på för snart är han 19 år och inte alls lika kramgo längre *saknar*

Carola sa...

Härligt! :)

Angela sa...

*snyft* Fiiint skrivet!! Inte bra för känsliga hormonhjärnor att läsa sånt ;-)