Någonstans har jag läst att 6-åringar är som att ha en tidig tonåring i huset. Nähä! :-\ Här far humöret fram och tillbaks. Minsta felsägning så är det snudd på världskrig. Jag blir så slut! Dagen idag vart trots allt bra även om den definitivt inte blev som jag hade trott. Men jag känner i kropp och själ att jag skulle behöva semester från den här "tonåringen"...
Jag undrar just hur länge han är i den typiska 6-års åldern?
Nästa stund kan man inte låta bli att bli alldeles varm i hjärtat. ♥
Igår kväll fick han för sig att själv sitta och läsa ur en serietidning. Å det ljudades över högt och lågt! Snacka om att han var mallig när han märkte att det sakta gick! :-)
Så här lever vi i en berg och dalbana.
onsdag 16 juli 2008
6-åringar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känner igen det där, dom frigör sig som små barn till en som "faktiskt" kan mycket saker själv och att dom förstår gör att de känner sig såååå stora. Det är en försmak på vad som väntar, vill INTE skrämmas men den tiden är inte den lättaste så njut nu när man forfarande kan leda och förhandla på ett lättare sätt. Ha en solig dag
Ja, de små människorna. De pendlar mellan att vara förfärliga och förhärliga och ibland går det så fort att man inte hinner fatta vad som hände. Men hav tröst - det GÅR över, så småningom. Kraam
Skicka en kommentar