Jag ler...

... av flera själ faktiskt.
Jag börjar med gårdagen. Även igår fick Fredrik vara hemma. Inte för jag vet om det är mammas bacill han har tagit med sig hit. Det är inget som tydligen vill bryta ut ordentligt... än... Per och jag bestämmde oss för att ta en vända med Fredrik ut till ett ställe som heter Näset. Det är en liten guldpärla för oss. Dels finns det ett otroligt spännande djur och fågelliv där. Men sen finns det luuuuugn. Det är bra! :-) Å lugnt var det där nere. Förutom Fredriks konstanta babblande. Hur sjutton stänger man av honom? :-O Det var en underbar höstdag! Lagom varmt, lagom vind, fågelkvitter, hasckspettshammrande och lite gott fika. Det var en dag som gjorde balsam för själen även om jag inte kunde finna den där absoluta stilla ron inombords.

Natten har varit jobbig. Jag börjar få ont i halsen och känner igen den där vackra whiskeybasen jag allt som oftast råkar få när en förkylning kan vara på väg. Fredrik har hostat och levt rövaren. Tja... Så kan en natt i Södertälje se ut.
Men mitt leende är inte lätt att rubba i alla fall. För mitt på pannan bär jag med mig en blöt puss som jag fick av mina kära son idag! Det är en fin gåva. Elisabeth fick mig att tänka på dom där små härliga gåvorna. För andra betyder dom inte ett vitten, men för mig...

Ett annat leende... Som för många andra är ett måste som man mår fruktansvärt dåligt av. För andra nått som man bara gör och tar förgivet. Men jag som har blivit tillklippt några gånger i livet, jag vet! Jag ska jobba imorgon. Jag får dessutom jobba med nått som jag trivs med och tycker är kul. Det är inte så många förunnat det. Så se upp alla kunder på Skapa Hobby! Imorgon kommer jag med min hesa röst. ;-) Ett jobb att gå till är också ett slags balsam för själen.

Jag mår bra idag. Trots värk i kroppen och trots en hals som inte är som den ska.
Tänker på alla er gulliga människor som skriver i min blogg. Några av er vänner sen tidigare, några av er håller på att bli nya vänner och det är så spännande, och några som jag förmodligen inte kommer att kanske ha så mycket att göra med. Men jag älskar alla kommentarer ni ger mig. Er ord betyder så mycket än då!

Ta hand om dig! Höstens sista roser till er alla!

© Laila Söderström