onsdag 5 augusti 2009

En em på stranden

Om termometern visar + 24 grader då får man räkna med att det är folk på stranden.
Men om det börjar regna så tog jag för givet att dom skulle fly. Men nehej!

I vilket fall som helst så satt jag lugnt kvar på min strandmadrass.
Det var ett stilla regn.
Det rann sakta över ryggen när jag kurade ihop mig.
Det rann sakta i hårbotten.
Det droppade stilla på armar och ben.
Alldeles ljummet...
Så här ett med regn, strand och sommar har jag inte varit sen jag var barn. Inte sjutton la man benen på ryggen för lite regn då.

Jag brydde mig inte om att dom andra for runt och kolla in var molnkanten var.
Jag drog strandmadrassen intill mig.
Njöt av regnet mot kroppen, ljudet av syrsors sång och regnets dans på vattenytan.
Trollsländorna som kom störtandes från ingenstans.
Slogs lite med den envisa bromsen som prompt skulle kittlas på ärret på knät.
Förundrades av den allra vackraste gyllene guldkant som solen målade fram på ett kolsvart moln.
Snusade i luften på doften av fuktig jord.
Lyssnade på barns glada skratt en bit bort.

Svensk sommar...
Jag var där
Jag är lugn
Nu är jag redo för jobb

3 kommentarer:

Anna Stilla sa...

Vad fint skrivet Laila!

Soffy sa...

Men å så vackert, känns som om jag var där!

Tussemaja sa...

Håller med... verkligen berättat så levande. Härligt att du fann lite ro. Själv hade jag nog platsat med de som sprang runt :) Men regn har jag inte sett sedan vi var i Hofterup. Måste vara så att regnet håller sig mer uppåt i landet :)