"Dreams are illustrations...
from the book your soul is writing about you"

Marsha Norman

Nu gör vi en skön tisdag kväll!

En av snorkovarna vart hemma idag... :-\
Per gav upp mot sin raspiga hals!
Nu håller jag alla tummar för att det är snabbt övergående och han inte smittar ner någon. Dessutom hoppas jag att jag inte fört över något till mamma...

Jag har suttit hos henne idag.
När jag kom upp till boendet så satt hon som hej-kom-och-hjälp i rullstolen! :-(
Återigen säger hon med gråt i rösten att hon bara blir bortglömd. Jag räknade att hon suttit där mellan 3 och 4 timmar och det har hon inte ork och styrka till ännu!
Starkt framåtlutad + att hela hon tippade åt höger. Hela vänster axelparti tippade dessutom extremt framåt. Det är det som är den brutna axeln... Det gjorde ont att se och jag började jaga sjukgymnasten.
Mamma berättade dessutom att boendets doktor hade varit och pratat med henne igår.
"- Men jag fick nog inget bra betyg...". Så började hon gråta.
Han hade pratat så fort så hon hade inte hunnit koppla på allt. Dessutom hade hon inte hunnit svara på vissa saker för han gav henne ingen betänketid.
Mitt hjärta blöder av förtvivlan och samtidigt blir hela mitt inre i uppror och hornen på mig växer ut! Samtal med doktorn är beställt!

Hon och jag pratade om lite ditt och datt.
Hon låg i sängen och fick inte ens i sig lunchen pga värken efter rullstolen.
Jag gjorde manikyr på henne. Hennes naglar var så långa. Jag önskar att jag hade kommit ihåg nagellack så hon fått kännt sig lite fin. ♥
Ett tu tre som jag sitter där och filar hennes naglar så slår det mig en sak...
Det är som om jag sitter och filar mina egna naglar! :-)
Hon har samma form på dom och t.o.m. missformen på vänster långfinger är där. Förutom att hennes naglar (och hand) är lite större så är det som min egen hand.
Jag sitter där och tittar medans jag filar. Efteråt smörjer jag in hennes händer mycket och noga. Hon är så torrflagig på händerna. Men snälla mamma! :-o Hon har somnat...

Sitter och klappar henne sakta över kinden och huvudet.
Hon tittar upp och ler sakta.
Tar upp sin hand och klappar mig på kinden och trasslar in handen i mitt långa utslagna hår.
Där fastnar handen och hon somnar om...

Det är kväll nu.
Middagen är avklarad. Japp, det blev en idag med.
Straxt ska Fredrik och jag göra en av läsläxorna. Sen blir det lite prat och mys.
Imorgon ska jag försöka att bara ta hand om mig själv. Å så några av dessa måsten också då´ra. ;-)

Hoppas du får en skön kväll nu. Ta vara på dina nära och kära
Livet kan ändras så oerhört fort

AAAHHHHH!!!!

Per kom hem i natt från jobbet och klaga på ont i halsen.
Nu på morgonen stiger Fredrik upp med en lite täppt näsa som små rinner.
AAAHHHHHH!!!!!
Inga sjukdomar på det här nu, tack!
Fast å andra sidan... Vem skulle bli förvånad? :-\
Det snoras hej vilt runt omkring oss.
Det byts baciller till höger och vänster nu när skolor och arbeten har startat upp igen.

En vacker dag har börjat utanför fönstret. Solen skiner och dimslöjorna vandrar över Mälaren.
Idag ska jag upp till mamma och hälsa på.
Ska ta med lite saker som hon behöver på korttisboendet nu.
Sen har jag lovat att klippa hennes naglar. Vilket jag sälv också skulle behöva göra. :-)

Hur är er planering idag?

Trollspö

Ja tack!
Det tas tacksamt emot idag.
Sitter här på en stol och önskar att jag hade ett trollspö att svinga med.
Svippeli-schwopp
Å allt var fixat och klart!
Tvätten ren och torr, lagd där den ska
Golven utan dammråttor, doftandes av såpa
Prylarna på sina rätta platser
Nybäddat med härligt doftande, krispiga lakan
Middagen serverad på ett fint dukat bord
Förstås var det undan diskat sen också. ;-)

Ja, ja...

Jag ska resa på mig och börja med middagen i alla fall...

90 år

90 års kort till en dam. Kortet ser mycket bättre ut i verkligheten med lack och bling. :-)
Nu är det bara två 80 års kort till två damer kvar att göra på mina beställningar

:-(

Ingen bra dag...
Det verkar bli en värkdag.
Men någongång ska väl allt komma ikapp antar jag. :-\
Jag gömmer mig under täcket igen.

Mamma - en kämpe

"- Fa-an!"
"- Men ligger du här och svär? Varför då? Har vi glömt nått?"
"- Det är mitt privilegium", säger hon och gapskrattar.
Tjyvkärring! :-D
Min mamma idag när hon efter x antal timmar äntligen fick lägga sig i en säng.

Sjukgymnasten på nya stället kollar, kämpar och fibblar runt med mamma för att skaffa sig en överblick över hennes läge.
Efter en stund så är det dags att böka runt med den förlamade handen.
Å se... ett litet, litet motstånd får sjukgymnasten av mammas hand!
Jag blir alldeles varm och berömmer.
"- Du sa att det inte går framåt Du ser ju själv! Du kan ju röra vänster handen.
"- Jaha! Det hade jag ingen aning om", och så skrattar hon gott.

Det har det varit en lång dag med en massa äventyr för henne.
Hämtad på sjukhuset.
Ner till nya stället.
Pratat med sjuksköterska och läkare där.
Blir kidnappad av mig och vi rullar hem till henne för att hämta kläder som hon får välja ut
Hämta medicin på apoteket
Käka lunch (medans jag hämtar bilen uppe vid sjukhuset)
Sover 10 min
Sjukgymnasten gör sin genomcheck. (Hon får dessutom mamma att sitta själv, på sängkanten i ca 7 min utan stöd. Ramlar bara en gång)
Jag jagar folk för att få på mamma ett larm innan jag lämnar henne.

Får jag vila nu?
Nej, det är inget mamma säger. Det är det jag som gör....

Så in i döden trött

Här försöker jag planera veckan för att det ska flyta någorlunda.
Men det har jag ingenting för... :-\
Ett telesamtal från sjukhuset ställer allt på ända.
Mamma flyttas redan imorgon! :-o
Med tanke på hur hon var vid den förra flytten så tänker jag vara med!
Hon blir, tack och lov, kvar i Väsby.
Det blir bra eftersom dom flesta av hennes nära och kära då har lättare att hälsa på.

Idag har jag varit hos henne tillsammans med Fredrik.
Det har varit så underbart! ♥
Vi har nämligen pratat massor! :-D
Ibland har hon orkat använda lite av stämbanden också.
Det har blivit prat om allt som hänt henne och hur det är på sjukhuset.
Ibland gör det ont i hjärtat att höra henne.

• Hon känner sig bortglömd när hon sätts i rullstolen. Dessutom lämnad så hon bara ser tråkigheter.
• Alla säger att hon gör framsteg. Själv tycker hon ingenting händer...
• Vad ska hända sen, efter korttidsboendet? Vad får hon för hjälp?
• - "Tänk om jag aldrig mer kan cykla?" Den har jag bara väntat på....

Vi kunde ta en liten promenix ut så hon fick frisk luft.
Hon satt och njöt t.o.m. fast det kom en del regn på henne.
-" Det är höst i luften", sa hon. "Jag som brukar gå så mycket då..."
Även om hon inte kan gå själv så lovade jag att hon ska få komma ut! Fredrik följer nog gärna med om det gäller att mata fåglarna vid Väsby ån. ;-)

Innan jag går och dör för dagen måste jag göra färdigt ett beställningskort.
*suck*
Ny glada tag när jag möter mamma imorgon!

Mitt i veckan

Här sitter jag och ska ta tag i våra egna räkningar.
Dom kanske inte ska glömmas bort som dom höll på att göras förra månaden mitt i allt kaos.
Idag ska jag också upp till mamma...igen. Det är många turer dit. Med bil 12 mil t&r. Lillskiten följer med efter skolan.
Då ska vi få hjälp av banken att fixa mammas egna räkningar också.

Å sakta blir "att göra" listan kortare.
Fast det finns ju saker jag hellre skulle vilja göra.
Men det känns som det hela tiden trillar in nya "måsten" och så får allt det andra stå tillbaks.

Apropå Lillskit.
Igår kväll när han la sig så berätta han om skolan.
Dom skulle rita vad dom gjort på sommarlovet. Är det någon av oss som inte har gjort det? ;-)
Han berättade att han ritade en mammut som han vart jätte nöjd med!
Sen skulle det vara med en lista på 4 saker man gjort.
1. Mammuten stod för Dinoland
2. Mormor vart jätte sjuk
3. Skåne
4 Gröna Lund
Så ont det gjorde att läsa punkt 2... Men det är klart att det också blir ett minne av sommaren 2010.

Ett inre lugn

Igår var det måndag och idag är det tisdag. Tänk så det kan bli. ;-)

Jag tog mig upp till sjukhuset igår för att vara med på vårdplaneringsmötet.
Jag kände bara ett inre lugn. Mysko, för att vara mig alltså.
När jag kom upp satt mamma och åt mosad lunch. Lite problem med att få lagom med mat på skeden så det vart en del klott. Men vad gör det? Hon äter och sväljer! :-)

Vi rullade in på mötet.
All info från början fram tills nu gicks igenom.
Men ska söka ett korttidsboende för henne. Vi får se om hon får plats på Lavendelgården eller på Rotsunda Strand.
Hon sa själv att hon var lite orolig. Men kommunens handläggare och jag pratade med henne.
Efter att ha varit uppe en lång stund i rullstolen förklarade hon för mig att hon hade ont i ryggen.
- "Blir ofta bortglömd i rullstol." ,viskade hon. :-\
Hon fick komma upp i sängen, smärtlindring och sen vila.
Jag satt länge hos henne. Ömsom sov hon, ömsom pratade vi lite.
En klapp på kinden fick jag och orden:
- "Du behöver också sova", av henne.
Korpögon! Hon kan verkligen läsa av mig....

Efter allt det där så hamnade jag i rusningstrafiken på motorvägen.
Varmt och svettigt.
Vad passar då bättre än att lösa av Per på badstranden?
Han och lillskiten hade åkt ut på em. Men Per hade nattskift och behövde åka hem och sova. Lillskiten var ju överlycklig för att få vara kvar och bada mer. Dessutom är mamma inte samma badkruka som pappa. :-P
En underbart skön kväll hade vi där ute. ♥

Idag har jag betat av en lång "att göra" lista. Massor kvar, men lite kunde jag ta bort.

Imorgon är det onsdag.
Då ska Fredrik och jag upp till mormor direkt efter skolan!

En solig måndag startar

Fredrik och Per är på väg till uppropet i skolan.
Det är ingen glad Fredrik just nu...
Han har inte alls någon lust att börja skolan!
Här om dagen framkom det att en av anledningarna var mormor.
Han skulle ju inte kunna hälsa på henne nått mer (och så börja han gråta). Men det förklarade jag snabbt att det hade jag minsann tänkt på. Så det är klart att vi åker dit efter skolan. För mormor klarar inte av att bli frisk utan en lillskit! ♥ Då log han mellan tårarna trots allt...

Själv önskar jag bara att det här var en måndag som skulle kunna vara lugn.
Det var vad jag hade sett fram emot.
Men, men...
Om någon timme är det vårdplaneringsmöte för mamma på sjukhuset.
Jag har ingen aning om hur det går till, hur lång tid det tar eller vad som ska göras.
Efter det ska jag ta mammas räkningar med henne lite snabbt.
Bara så hon vet vad jag pysslar med och inte försnillar hennes miljoner som jag sa till henne.
Skrattet jag fick till svar sa allt! :-P

I fredags ringde en sköterska och pratade med mig just ang. det här mötet.
Men hon talade också om att mamma suttit uppe i rullstol, i matsalen, och ätit filmjölk, lite kräm och lingondricka alldeles själv med sked. Första måltiden så att säga. Hon hade tydligen sett mycket nöjd ut. :-D
Igår ringde en släkting som varit uppe hos mamma och berättade att det var prat om paserad mat nu.
Samma släkting berättade också att mamma hade tydligen sagt någon längre mening om än svagt.
Alla framsteg bär jag med mig ♥

Jodå, jag har det på känn

Den är på gång.
Det har jag känt :-\
Sömnen är orolig.
Drömmarna helsjuka!
Jag går och blänger på den.
Vacker och fascinerande...
Kanske som allra vackrast nu i augusti också
Gubben i månen

Kors i taket

Men då!

Det blir inget möte imorgon. Tack för det kommunen. Det var dom som inte kunde komma.
Nu blir det på måndag kl 14,30 istället.
Vilket jag fick veta så pass sent, så att jag redan var på väg upp till mamsen för att prata med henne.
Det är nämligen ingen som sagt nått till henne! Dom tycker det är lite svårt att kommunicera med henne! Lättast är alltså att skita i att berätta nått för en människa som är fullt klar?
AAAAHHH!!!!!!! *slår huvudet i tangentbordet*
Men jag lovade henne att vara med på mötet. Å så får vi gå dit med öppna ögon och lyssna på vad som sägs.
Men jag så en viss oro och fundersamhet i ansiktet. Om jag bara kunde göra nått för att lätta på det. Fast min egen fundersamhet rasar runt så bra på egen hand just nu så....

Rädd!

Får ett samtal från sjukhuset.
Dom ska ha vårdplanering på mamma. Sjukhuset vill bli av med henne...
Möte imorgon kl 13.00. Men hej å hå vilken framhållning! :-\
Vad händer nu?

Ja jag vet!

Det är en kärleksvisa
En visa för ett par
Jag kan tänka mig att för en lång tid framöver kommer det stå många brudpar och lyssna till denna vackra visa.

Men för mig fick igår orden en liten annan innebörd...
I den första hälften av låten gick orden direkt till min mamma.

Min kära mamma och vän...
Var inte rädd
Jag går bredvid dig

Tack Sarah för en så otroligt vacker text!
Tack Sarah för en otroligt vacker sång!
Förlåt Sarah för att jag inte tolkar den som den kanske ska göras.


Kärleksvisan
text: Sarah Dawn Finer
musik: Sarah Dawn Finer och Peter ?




Var inte rädd
Jag går bredvid dig
Kom ta min hand
Jag håller i dig
Här i min famn
Kan du våga tro
Sänk dina murar
Jag ger dig ro

För att jag älskar dig
Så som du är
Å jag vill ge dig allting
Jag har
Å låt mig få bära dig
När du är
Svag
För du betyder allting för mig

Va inte rädd
Jag går bredvid dig

Nu är jag din
Och nu kan jag andas
Här blir jag kvar
För här vill ja stanna
Se på oss nu
Livet är vårt
Ser du den framtid
Som vi
Vi kommer få

För att jag älskar dig
Så som du är
Och jag vill ge dig allting
Jag har
Å låt mig få bära dig
När du är svag
För du betyder allting för mig

Ja jag ska älska dig
Så som du är
Å jag vill ge dig allting
Jag har
Och låt mig få bära dig
När hoppet sviker
Du betyder allt för mig
Var inte rädd
Jag står bredvid dig
För du betyder
Allt
För mig

Mitt hjärta sjunger! :-)

Idag är jag glad.
Idag sjunger mitt hjärta.
Idag känns allt lite lättare för en stund

Mamma gör små, små framsteg.

Idag var det en logoped hos mamma och gjorde en lite större undersökning på henne.
Jag fick svaren uppläste för mig i telefon av en sköterska.
Helst hade jag velat vara på sjukhuset och krama om mamma på en gång. ♥

Hon hade lyckats att svälja själv, både med sked och ur mugg. Så nu ska hon få börja med små smakpotioner. När sköterskan kom och berättade det för mamma så log hon brett till svar.
Hon hade skrivit sitt namn. I och för sig med lite extra bokstäver i, men skrivit har hon i alla fall.
Skrivit en mening under diktamen (också med lite extra bokstäver i.)
Föra ihop rätt ord till rätt bild och tvärtom.

Dessutom har hon pratat! Mycket tyst och som en viskning. Det är 2,5 v sedan jag hörde nått hummande ur henne överhuvudtaget

Så idag är jag glad och lättare i sinnet. Jag fortsätter hoppas

Jag sjunger!

Det gör jag gärna. Om jag har sångröst?
Hur sjutton ska jag veta det? Jag sjunger ändå! :-P

Sen allt det här med mamma har hänt så har jag inte orkat...
Bilen är ett jätte bra ställe annars att sitta och sjunga på.
Men på dom här veckorna så har det liksom inte gått där heller!
Det har kännts som en enorm sten över mitt bröst. Den går liksom inte att rubba. Den har bara legat där och tryckt.
Att ta det där djupa andetaget för att börja sjunga har kännt mig så övermäktigt!

Idag bara hände det.
Jag tog andetaget!
Fredrik och jag satt och joddla i bilen i godan ro.
Då kom det som en blixt från klar himmel att "här sitter jag och sjunger".
Å det kändes helt okej! :-)

Vi var hos mamma idag.
Hon var väldigt trött. Kanske beroende på ett smärtplåster av nått slag.
Jag fick prata med en läkare som kom in till oss.
Hon undrade om jag hade nått knep för att dom skulle kunna nå henne. Jag var som ett levenda frågetecken!?
Men tydligen har dom svårt att få svar från henne.
Jag berättade (för 7985:e gången) hur vi gör.
Jag drog som vanligt in mamma i pratet när läkaren och jag pratade. Jag tycker inte man pratar över huvudet på någon!
Det vart allmänt prat och lite skämt.
Läkaren tyckte vi hade en underbar kontakt och kommenterade det det hela med "man ser att ni har en speciell kontakt och står varandra nära".
Jag vände mig mot mamma och klappade henne på kinden. Jag ser tårar i hennes ögon, men också ett leende.
Lilla mamma ♥
Läkaren förstod att det går visst att kommunicera med henne! Det var det allra viktigaste idag!

Imorgon tar vi nya tag

MItt tusende inlägg

Då borde det ha varit nått roligt.
Men jag är inte särskilt rolig just nu...
Men jag har varit duktig! :-)

Banksamtal avklarat.
Så nu vet jag hur jag ska fixa mammas räkningar den här månaden i alla fall.
Men jag behöver lite hjälp från sjukhuset.

Mammas vårdcentral
Dom ska återkomma

Kulturskolan
Åter imorgon

Nu åker vi och hälsar på mamma!

Igår, idag, imorgon

Tankad
Tankad på skratt, på prat, på vänskap
Så otroligt mycket det betyder! ♥

Per börjar jobba imorgon.
En vecka till innan Fredrik börjar skolan.

Huvudet brinner på mig.
Jag vill att Fredrik sista vecka ändå blir bra.
Den här sommaren vart så konstig för honom.

Skriver punkter på allt som rör mamma.
Det känns som det är så mycket information man tappat bort mellan sjukhusen.

Samtidigt ska jag söka jobb.
Det ska förberedas viktiga papper ang Fredrik
Var finns min ork?
Jag behöver hjälp...

Faller, druknar

Trippar på tårna
Stupet är nära
Tårarna bränner i ögonen
Klumpen i halsen gör ont

Jag vill bara öppna munnen
skrika och drukna

Jag säger bara en sak!

Min mage! :-(

Jag pratade stress tidigare.
Det är ingenting emot vad som rasat i min kropp nu ikväll...

Idag landade nyheten om att mamma flyttas från Strokenheten på Danderyd till Geriatriken på Löwenströmska sjukhuset.
Hon skulle köras dit kl. 15,00.
Jag som då inte är så van vid hur sånt här funkar säger inte så mycket mer.
Tar reda på vilken avdelning hon hamnar och när jag kan komma och hälsa på.

Det tar ca 30 min, högst, att köra mellan sjukhusen.

Om jag kommer 17,30 (för då tänker jag att hon hunnit "landa") så tar jag för givet att hon är där.
Nääää, säger personalen och jag börjar röra upp himmel och jord! >:-(
Straxt efter kommer min mamma.
När hon ser mig är hon snudd på på väg upp ifrån britsen. Då pratar vi om en halvsides förlamad person!
Hon börjar störtgråta och flaxar med sin friska hand för att nå mig. Att kalla det hyperventilera var bara förnamnet. Andningen var uppe ovanför öronen!
Sen satt jag fast! Hon vägrade släppa mig!
Jag har aldrig sett min mamma så rädd. Det var verkligen ren och skär fasa i ögonen!

Jag var med henne fram till kl. 20,30 nu ikväll. Då vart jag släppt av henne. Då var hon lugn och så fruktansvärt slut efter denna dag.

Ingen vet vad som har hänt henne under dom här timmarna mellan kl. 15 och 18.
Ingen har funderat på att efterlysa henne heller.
Enligt papprena så fick hon sin senaste matpåse kl 10. Men hallå.... Hon kan inte svälja och inte prata och så känns det som man har lämnar henne vind för våg! Dessutom har hon diabetes.
Hon var fruktansvärt svullen i händer och fötter, uttorkad pga matbristen och förvirrad.
När jag lugnt förklarade vad som har hänt, var hon är och vad som kommer att sker så lugnade hon sig. Fast frisläppt från handen vart jag inte! ;-)

Är det ingen som har förklarat för henne så hon förstått?
Det är så mycket frågor just nu inombords. Oro och stress också.
Jag måste smälta det här och ta det med avdelningen här framöver.

Stresshormoner i överflöd

När man är i den här situationen som vi befinner oss i just nu, så skulle lugn och ro vara nått att eftersträva.
Man kan ju tycka det i alla fall. Jag tycker det!
Då ska man inte gå på Gröna Lund! Det gjorde vi igår.
Stressnivån ligger just nu långt över rekomenderade nivåer...
Lugn och ro är inget man hittar där. Mycket hittar man, men inte just det. ;-)

Vi fick med oss brorsan också.
Så stundom kunde vi skingra tankarna från mamma.
Idag tar vi nya tag med henne.

Nu är det bara en fråga...
Den där "lugn och ron". Var hittar man den?

I en dubbelsäng i Skåne

- Mamma, är du orolig för mormor?
- Ja
- Kan du sova?
- Nä
- Vet du... Tänk svarta tankar.
- Jaså? Varför just svarta?
- Det är bra att tänka svart och grått. Då somnar man lätt.
- Aha! Men kan man inte tänka på någon vacker färg som rosa och lila? (Fredriks favoritfärger)
- Nä för då blir man för knorrig i kroppen av glädje.
- Aha!
- Förresten.. Tänk inte grått!
- Varför inte det då?
- Då drömmer man mardrömmar
- Nej, det vill vi verkligen inte!

Tystnad

- Mamma?
- Ja
- Tänk svart nu. Ta min hand och försök sova nu

♥ Min son, Fredrik 8 år

Meningen är...

... att Fredrik och jag ska upp till mamma på sjukhuset.
Men varför är det så svårt för mig att åka iväg?

Det blev en bra dag

Å jag är så tacksam!
En vän ringer och babblar med mig
En annan babblar med mig över MSN
En tredje våldgästar jag på hennes jobb och får näst intill en helkväll med henne. :-)
Vi åkte till Kista C. Hon handlade en tröja, jag en blus som jag föll pladask för. Vi åt god mat och sen skjutsade jag henne hem i ösregnet.

Efteråt åkte jag till sjukhuset och hälsade på mamma i en timme.
Där ligger hon och tittar sig omkring när jag kommer in i rummet.
Hon ser mer "öppen" ut i ansiktet idag. Jag pratar och skämtar med henne.
Hon försöker teckna nått för mig som jag inte förstår alls. Det gör så ont inombords att inte veta vad hon vill!
Hon verkar vilja vara mig nära. Hon vill att jag håller om henne, masserar hennes båda ben och hennes friska (fast den värker av fibromyalgin märker jag) arm. Den förlamade armen vågar jag inte röra eftersom det är den axeln som är bruten.
Jag visar min nyinköpa blus för henne. Hon tar i den och fingrar på tyget. Nickar svagt. Godkänd alltså. :-)
Lovar att komma tillbaks och vi säger godnatt. Länge kramar jag om henne ♥

Rastlös

Vill göra nått
Vet inte vad
Rastlös
Orkar jag göra nått?
Känns som det här blir en jobbig dag....

Bara vara

Idag valde jag att bara vara med Fredrik och Per.
Vi har inte gjort någonting tillsammans sen vi kom hem från Skåne förra torsdagen.
Även om livet är totalt upp och ner och den ensamma hjärncellen som fanns i hjärnan har rullat ut från örat för länge sedan så kanske man ska försöka leva.
Fredrik har trots allt fortfarande sommarlov och Per en vecka kvar på semestern...

Idag valde vi att vara på Lådbilslandet i Nykvarn.
Men det är bara att konstatera en sak! Det är nog sista året för Fredrik.... Det står att åldergränsen är till 10 år, men... man tänkte nog inte på längden då. Är man en 8-åring på 140 cm blir det liiite problem ibland.

Ett skönt och svalt kvällsdopp i Yngern och en titt på solnedgången ska jag behålla i mitt hjärta.
Telesamtalet med brorsan, ang mamma, berörde mig så jävla illa så det ska jag lägga bakom mig. Hur kommer det sig att det bara är jag som ska orka? >:-(

Högvinst

Fredrik och jag kommer upp till sjukhuset.
Får reda på av sköterskan att pegen i magen har kommit på plats under dagen. När vi kommer in läcker den...

En hjärtläkare kommer in och ska göra en mer övergripande koll av hjärtat.
Strokarna är tydligen proppar. Man misstänker att dom kommer från hjärtat. Vanligt EKG har inte visat nått. Men den dosan som hon haft på sig nu i en vecka visar en ev. rubbning. Nu vill man att hon sväljer nån slang/elektrod för att kunna kolla förmaket.... Om jag fattat allt rätt.
Ingenting syns på hjärtat. Man kommer att fortsätta leta efter orsaken till propparna.
Ytterligare en läkare kommer in och berättar att det varit flera proppar. Propp två sitter så att det ändå ser förhoppningsfullt ut. Vad jag hoppas!

Under träffen tar du tag om min näsa och drar mitt ansiktet närmare dig.
Du vilar din arm mot min axel och leker med handen i min hästsvans.
Ibland tittar du mig djupt i ögonen. Jag ser din fråga.
Nej, jag tänker inte svara. Jag tänker inte låta dig veta. Å andra sidan är jag övertygad om att du ser svaret i mina ögon...

När vi snart ska gå så frågar jag dig nått. Du skakar på huvudet!!!
Jag ler och ber dig göra det igen. Jamen visst, den är där igen. Jag skrattar, berömmer och tar din hand. Du börjar gråta och jag med.
Fredrik tittar på oss som om vi inte är kloka och frågar om det är lyckotårar.
- Ja, svarar jag och ler brett.
Du, mamma, ler tillbaks och även vänstra sidan av munnen hänger svagt med.
En vecka exakt och varje litet tecken är en högvinst.

Fredrik och jag travar runt i Stockholm. Per sluter upp.
Trots djävulsk värk i mitt knä känner jag att det är sommar...
Lilla familjen kanske ska försöka samla sig och ta Lådbilslandet imorgon.
Ted tar sjukhusbesöket imorgon

*andas in, andas ut*

Idag var jag inte inne hos mamma.
Genast talar det dåliga samvetet till mig...
Men jag vet att hon har det bra. Fast jag vet också att det kan bli en aning långtråkigt på sjukhus också.
Å andra sidan vill jag inte se mig som den "dåliga dottern". Jag har nämligen varit hemma i hennes lägenheten och skruttat runt. Tagit hand om blommor, diskat, tvättat och rensat kylskåp.
Brorsan kom och jag tror faktiskt att vi behövde dom här timmarna själva, hemma hos henne. Men vi var rörande överens om att det var tomt och tyst efter henne...
Vi tvättade två maskiner i hennes tvättmaskin och så käkade vi middag där.
Mycket prat om allt möjligt, förstås om kära mamsen med.

Jag hade tänkt att ta mig in och "tanka energi" på Skapa Hobby.
Jag hann aldrig med det.
Ska försöka ta det imorgon istället innan sjukhuset.
Jag har också några samtal jag behöver ringa ang mamma.

Hjärnan är så slut! Den är så in i döden trött.
Kroppen är inte riktigt med.
Vad jag önskar att jag hade ett jobb att gå till nu. Att få tänka på nått helt annat, att få jobba sig trött på ett annat sätt. Jag måste komma igång med jobbsökandet mer. Å andra sidan är det väldigt lugnt på 50% fronten fortfarande, tyvärr.

Får man tycka liiite synd om sig själv när man höll på att skära av sig halva fingertoppen idag?

Första mötet med Fredrik

Fredrik har frågat, undrat och velat följa med upp till sin älskade mormor.
Jag har svarat så gott jag har kunnat. Även förberett honom på hur det är där uppe i sjuksalen.
Igår var det dags...
Jag går in först och pratar med mamma. Säger att en lillskit är med och vill så gärna träffa henne.
Hon är väldigt vaken och för första gången så är ögonen med ordentligt. Även hennes blinda öga är öppet.
Hon tittar på mig länge, länge rakt in i mina ögon. Om jag ändå kunde läsa hennes tankar...
Fredrik kommer in och blygt tar hennes hand. Sen är dom svåra att säras åt. :-)
Han hjälper till genom att tyda hennes ja-svar genom tryckningar i handen.
Hon är vaken en ganska lång stund. Hon ler tre gånger. Hon tittar ordentligt med ögonen.
Men efter att ha kräkts upp lite mat blir hon trött.

Idag ringer doktorn.
Damen i fråga har dragit ut sonden igen.
Jag vet att hon hatar att ha saker runt näsan. Man får inte hålla på att flaxa runt hennes ansikte och så där.
Dom blir tvugna att operera in en peg i magsäcken på henne. Allt för att hon ska få näring i sig.
Man kommer att hålla koll på henne under veckan för att se hur det går med förlamningen och sväljning.
Sen är det dags att ta beslut om vart hon ska ta vägen.
Hon ligger ju nu på Strokeenheten och där ska man bara vara i akutskedet. Plötsligt börjar han prata om sjukhem. En tanke slår mig...
Kommer hon aldrig mera hem till sin lägenhet? Måste vi ta beslut på att göra oss av med den?

Vad är det som händer?
Mamma, du skulle ju gå med oss på Skansen...

1 augusti Ny månad och så förlamande trött

Är så förlamande trött
Känns som hjärnan håller på att brinna upp
Tappar ord jag med. Får leta länge ibland för att hitta rätt. Är det smittsamt? :-\

Velar lite idag hur jag ska göra.
Ska jag till mamma idag eller ska jag vila upp mig?
Vila och vila...
Det finns massor att göra sen vi kom hem från resan.
T.ex räkningar. Jag har koll på mammas. Men våra egna för juli månad blir sena... Disträ!

Jag ringde några samtal till mammas bekanta. Så tråkigt att behöva ringa om såna här nyheter.

Fr.o.m nu är mina anteckningar ikapp.

31 juli Lägenheten

Del 1 Lägenheten

Var hemma hos dig
Så tomt och så tyst
Jag ska inte vara där utan dig liksom
Går och kollar av källaren så det inte blivit någon översvämmning efter allt regnande
Klappar om din gamla "Cadillac"
Tänk om du aldrig mer kommer att kunna cykla? Hur ska du då överleva?
Torkar en tår där jag står med handen på den slitna cykelsadeln.
Du har ju t.o.m. skjutsat mig på den!

Rensar kylen på lite grejs, vattnar blommor, spolar i kranar, vädrar, plockar ihop toalettsaker och letar var du har dina räkningar.
Hittar dina adressböcker.
Jag tar dom med mig.
Jag får nog ta det tuffa beslutet att ringa till vissa och berätta...
Kommer ihåg att koppla din telefon till min mobil. Det är nog bäst så så länge antar jag.

Del 2 Status Que

Det är många på beskök hos dig idag.
Syster, bror och en väninna och så jag.
Du är jätte, jätte trött. Tittar inte upp någonting.
Men du är med med högerhanden när vi frågar.

Status Que - oförändrat tillstånd
Det lär väl inte hända så mycket under helgen

30 juli Otröstlig

Del 1 Otröstlig

Som jag grät i natt...
För mamma, för brorsan, för Fredrik, för mitt förhållande och för min ensamhet
Kände mig så fruktansvärt ensam och maktlös
Där somnade jag till slut

Idag vill jag inte visa mig ute... :-\
Jag ska till arbetsförmedlingen
Jag ska vara pigg
Jag ska vara glad

Sen ska jag upp till mamma igen

Del 2 Ett minne för livet

Kommer upp till ett tomt rum.
Hon är nere på röntgen. En sond ska kollas att den ligger rätt så att hon ska kunna sondmatas. Hon kan nämligen inte svälja.
Det kom igång under kvällen.

Brorsan kom senare.
Jag såg hans tårar. Tårar jag inte ens sett när pappa dog...
Vi satt på varsin sida. Han på den friska. Jag på den förlamade.
Vi pratade väder, nyheter, Skåne, jobb, arb.förm, släktingar som hälsar och en himla massa annat. Allmänt babbel och skratt.
Frågor till mamma , ompysslanden under tiden. Klart hon ska vara med! :-)

Ingen ögonkontakt idag. Men med den friska handen svarar hon ja på korta, enkla frågor. Ibland ett hummande som går att tolka för oss som känner henne.

Jag ger henne lite äppeljuice och stryker på hennes tunga och över hennes läppar med mitt finger. Hon vill ha mer.
Hon gäspar och jag säger att jag passar på att stryka på lite mer.
Hon blir färdig med gäspen, jag hinner inte undan och fanskapet biter mig!
Brorsan och jag skrattar, gormar och skäller. Vi har skitkul!
- Det är tacken det för att man ska hjälpa dig!
- Fan du gäspar ju värre än en flodhäst!
Å se där... Hon viftar lite med den friska handen, tittar upp med det friska ögat och skrattar med den den friska sidan av munnen.
Brorsan och jag tittar på varandra och ler.

Den här stunden lever jag på länge