Så in i döden trött

Här försöker jag planera veckan för att det ska flyta någorlunda.
Men det har jag ingenting för... :-\
Ett telesamtal från sjukhuset ställer allt på ända.
Mamma flyttas redan imorgon! :-o
Med tanke på hur hon var vid den förra flytten så tänker jag vara med!
Hon blir, tack och lov, kvar i Väsby.
Det blir bra eftersom dom flesta av hennes nära och kära då har lättare att hälsa på.

Idag har jag varit hos henne tillsammans med Fredrik.
Det har varit så underbart! ♥
Vi har nämligen pratat massor! :-D
Ibland har hon orkat använda lite av stämbanden också.
Det har blivit prat om allt som hänt henne och hur det är på sjukhuset.
Ibland gör det ont i hjärtat att höra henne.

• Hon känner sig bortglömd när hon sätts i rullstolen. Dessutom lämnad så hon bara ser tråkigheter.
• Alla säger att hon gör framsteg. Själv tycker hon ingenting händer...
• Vad ska hända sen, efter korttidsboendet? Vad får hon för hjälp?
• - "Tänk om jag aldrig mer kan cykla?" Den har jag bara väntat på....

Vi kunde ta en liten promenix ut så hon fick frisk luft.
Hon satt och njöt t.o.m. fast det kom en del regn på henne.
-" Det är höst i luften", sa hon. "Jag som brukar gå så mycket då..."
Även om hon inte kan gå själv så lovade jag att hon ska få komma ut! Fredrik följer nog gärna med om det gäller att mata fåglarna vid Väsby ån. ;-)

Innan jag går och dör för dagen måste jag göra färdigt ett beställningskort.
*suck*
Ny glada tag när jag möter mamma imorgon!