Jag sjunger!

Det gör jag gärna. Om jag har sångröst?
Hur sjutton ska jag veta det? Jag sjunger ändå! :-P

Sen allt det här med mamma har hänt så har jag inte orkat...
Bilen är ett jätte bra ställe annars att sitta och sjunga på.
Men på dom här veckorna så har det liksom inte gått där heller!
Det har kännts som en enorm sten över mitt bröst. Den går liksom inte att rubba. Den har bara legat där och tryckt.
Att ta det där djupa andetaget för att börja sjunga har kännt mig så övermäktigt!

Idag bara hände det.
Jag tog andetaget!
Fredrik och jag satt och joddla i bilen i godan ro.
Då kom det som en blixt från klar himmel att "här sitter jag och sjunger".
Å det kändes helt okej! :-)

Vi var hos mamma idag.
Hon var väldigt trött. Kanske beroende på ett smärtplåster av nått slag.
Jag fick prata med en läkare som kom in till oss.
Hon undrade om jag hade nått knep för att dom skulle kunna nå henne. Jag var som ett levenda frågetecken!?
Men tydligen har dom svårt att få svar från henne.
Jag berättade (för 7985:e gången) hur vi gör.
Jag drog som vanligt in mamma i pratet när läkaren och jag pratade. Jag tycker inte man pratar över huvudet på någon!
Det vart allmänt prat och lite skämt.
Läkaren tyckte vi hade en underbar kontakt och kommenterade det det hela med "man ser att ni har en speciell kontakt och står varandra nära".
Jag vände mig mot mamma och klappade henne på kinden. Jag ser tårar i hennes ögon, men också ett leende.
Lilla mamma ♥
Läkaren förstod att det går visst att kommunicera med henne! Det var det allra viktigaste idag!

Imorgon tar vi nya tag