Bara vara

Idag valde jag att bara vara med Fredrik och Per.
Vi har inte gjort någonting tillsammans sen vi kom hem från Skåne förra torsdagen.
Även om livet är totalt upp och ner och den ensamma hjärncellen som fanns i hjärnan har rullat ut från örat för länge sedan så kanske man ska försöka leva.
Fredrik har trots allt fortfarande sommarlov och Per en vecka kvar på semestern...

Idag valde vi att vara på Lådbilslandet i Nykvarn.
Men det är bara att konstatera en sak! Det är nog sista året för Fredrik.... Det står att åldergränsen är till 10 år, men... man tänkte nog inte på längden då. Är man en 8-åring på 140 cm blir det liiite problem ibland.

Ett skönt och svalt kvällsdopp i Yngern och en titt på solnedgången ska jag behålla i mitt hjärta.
Telesamtalet med brorsan, ang mamma, berörde mig så jävla illa så det ska jag lägga bakom mig. Hur kommer det sig att det bara är jag som ska orka? >:-(