Högvinst

Fredrik och jag kommer upp till sjukhuset.
Får reda på av sköterskan att pegen i magen har kommit på plats under dagen. När vi kommer in läcker den...

En hjärtläkare kommer in och ska göra en mer övergripande koll av hjärtat.
Strokarna är tydligen proppar. Man misstänker att dom kommer från hjärtat. Vanligt EKG har inte visat nått. Men den dosan som hon haft på sig nu i en vecka visar en ev. rubbning. Nu vill man att hon sväljer nån slang/elektrod för att kunna kolla förmaket.... Om jag fattat allt rätt.
Ingenting syns på hjärtat. Man kommer att fortsätta leta efter orsaken till propparna.
Ytterligare en läkare kommer in och berättar att det varit flera proppar. Propp två sitter så att det ändå ser förhoppningsfullt ut. Vad jag hoppas!

Under träffen tar du tag om min näsa och drar mitt ansiktet närmare dig.
Du vilar din arm mot min axel och leker med handen i min hästsvans.
Ibland tittar du mig djupt i ögonen. Jag ser din fråga.
Nej, jag tänker inte svara. Jag tänker inte låta dig veta. Å andra sidan är jag övertygad om att du ser svaret i mina ögon...

När vi snart ska gå så frågar jag dig nått. Du skakar på huvudet!!!
Jag ler och ber dig göra det igen. Jamen visst, den är där igen. Jag skrattar, berömmer och tar din hand. Du börjar gråta och jag med.
Fredrik tittar på oss som om vi inte är kloka och frågar om det är lyckotårar.
- Ja, svarar jag och ler brett.
Du, mamma, ler tillbaks och även vänstra sidan av munnen hänger svagt med.
En vecka exakt och varje litet tecken är en högvinst.

Fredrik och jag travar runt i Stockholm. Per sluter upp.
Trots djävulsk värk i mitt knä känner jag att det är sommar...
Lilla familjen kanske ska försöka samla sig och ta Lådbilslandet imorgon.
Ted tar sjukhusbesöket imorgon