tisdag 31 augusti 2010

Nu gör vi en skön tisdag kväll!

En av snorkovarna vart hemma idag... :-\
Per gav upp mot sin raspiga hals!
Nu håller jag alla tummar för att det är snabbt övergående och han inte smittar ner någon. Dessutom hoppas jag att jag inte fört över något till mamma...

Jag har suttit hos henne idag.
När jag kom upp till boendet så satt hon som hej-kom-och-hjälp i rullstolen! :-(
Återigen säger hon med gråt i rösten att hon bara blir bortglömd. Jag räknade att hon suttit där mellan 3 och 4 timmar och det har hon inte ork och styrka till ännu!
Starkt framåtlutad + att hela hon tippade åt höger. Hela vänster axelparti tippade dessutom extremt framåt. Det är det som är den brutna axeln... Det gjorde ont att se och jag började jaga sjukgymnasten.
Mamma berättade dessutom att boendets doktor hade varit och pratat med henne igår.
"- Men jag fick nog inget bra betyg...". Så började hon gråta.
Han hade pratat så fort så hon hade inte hunnit koppla på allt. Dessutom hade hon inte hunnit svara på vissa saker för han gav henne ingen betänketid.
Mitt hjärta blöder av förtvivlan och samtidigt blir hela mitt inre i uppror och hornen på mig växer ut! Samtal med doktorn är beställt!

Hon och jag pratade om lite ditt och datt.
Hon låg i sängen och fick inte ens i sig lunchen pga värken efter rullstolen.
Jag gjorde manikyr på henne. Hennes naglar var så långa. Jag önskar att jag hade kommit ihåg nagellack så hon fått kännt sig lite fin. ♥
Ett tu tre som jag sitter där och filar hennes naglar så slår det mig en sak...
Det är som om jag sitter och filar mina egna naglar! :-)
Hon har samma form på dom och t.o.m. missformen på vänster långfinger är där. Förutom att hennes naglar (och hand) är lite större så är det som min egen hand.
Jag sitter där och tittar medans jag filar. Efteråt smörjer jag in hennes händer mycket och noga. Hon är så torrflagig på händerna. Men snälla mamma! :-o Hon har somnat...

Sitter och klappar henne sakta över kinden och huvudet.
Hon tittar upp och ler sakta.
Tar upp sin hand och klappar mig på kinden och trasslar in handen i mitt långa utslagna hår.
Där fastnar handen och hon somnar om...

Det är kväll nu.
Middagen är avklarad. Japp, det blev en idag med.
Straxt ska Fredrik och jag göra en av läsläxorna. Sen blir det lite prat och mys.
Imorgon ska jag försöka att bara ta hand om mig själv. Å så några av dessa måsten också då´ra. ;-)

Hoppas du får en skön kväll nu. Ta vara på dina nära och kära
Livet kan ändras så oerhört fort

2 kommentarer:

Lilla Pyssel Inger sa...

Du har så rätt så rätt, man ska ta tillvara tiden, stunden här och nu för ingen vet vad som händer eller väntar en! Plötsligen så är det för sent att göra det man så jättegärna ville göra och säga tyvärr!!!
Jättetrevligt att du hälsat på hos mig tack snälla, önskar dig en jättebra dag och var rädd om dig:) Kramar från lilla Inger vännen:)

Sollan sa...

Suck och stön för dessa sk. vårdboenden. Sänder en hel hög med styrkekramar.