tisdag 3 augusti 2010

Första mötet med Fredrik

Fredrik har frågat, undrat och velat följa med upp till sin älskade mormor.
Jag har svarat så gott jag har kunnat. Även förberett honom på hur det är där uppe i sjuksalen.
Igår var det dags...
Jag går in först och pratar med mamma. Säger att en lillskit är med och vill så gärna träffa henne.
Hon är väldigt vaken och för första gången så är ögonen med ordentligt. Även hennes blinda öga är öppet.
Hon tittar på mig länge, länge rakt in i mina ögon. Om jag ändå kunde läsa hennes tankar...
Fredrik kommer in och blygt tar hennes hand. Sen är dom svåra att säras åt. :-)
Han hjälper till genom att tyda hennes ja-svar genom tryckningar i handen.
Hon är vaken en ganska lång stund. Hon ler tre gånger. Hon tittar ordentligt med ögonen.
Men efter att ha kräkts upp lite mat blir hon trött.

Idag ringer doktorn.
Damen i fråga har dragit ut sonden igen.
Jag vet att hon hatar att ha saker runt näsan. Man får inte hålla på att flaxa runt hennes ansikte och så där.
Dom blir tvugna att operera in en peg i magsäcken på henne. Allt för att hon ska få näring i sig.
Man kommer att hålla koll på henne under veckan för att se hur det går med förlamningen och sväljning.
Sen är det dags att ta beslut om vart hon ska ta vägen.
Hon ligger ju nu på Strokeenheten och där ska man bara vara i akutskedet. Plötsligt börjar han prata om sjukhem. En tanke slår mig...
Kommer hon aldrig mera hem till sin lägenhet? Måste vi ta beslut på att göra oss av med den?

Vad är det som händer?
Mamma, du skulle ju gå med oss på Skansen...

2 kommentarer:

Maria sa...

Ja jag har följt din blogg en tid men aldrig kommenterat. Nu känner jag att det är dags. Det var väldigt tråkigt med din mamma. Gör er inte av med lägenhet än. Hon kan behöva rehab under lång tid men allt kan hända. Och hon kan ju komma hem igen. Och då vill hon ju komma till sitt eget hem eller hur. det de menar är väl attt hon ska vidare till en rehabavd för att träna upp sig igen. Målet är alltid att komma hem. Glöm inte det! Kämpa!
Maria

Åsa / Dolores sa...

Jag har svårt att hitta de rätta orden att säga (skriva) till dig men du ska veta att jag tänker på dig och din situation och att kanske det kan ge dig lite styrka.

Jag tycker att det var bra att din son fick följa med och träffa sin mormor, trots omständigheterna så tror jag att det var ett väldigt viktigt möte för dem båda två.

Stärkande tankar och en varm kram från mig. / Dolores