Första mötet med Fredrik

Fredrik har frågat, undrat och velat följa med upp till sin älskade mormor.
Jag har svarat så gott jag har kunnat. Även förberett honom på hur det är där uppe i sjuksalen.
Igår var det dags...
Jag går in först och pratar med mamma. Säger att en lillskit är med och vill så gärna träffa henne.
Hon är väldigt vaken och för första gången så är ögonen med ordentligt. Även hennes blinda öga är öppet.
Hon tittar på mig länge, länge rakt in i mina ögon. Om jag ändå kunde läsa hennes tankar...
Fredrik kommer in och blygt tar hennes hand. Sen är dom svåra att säras åt. :-)
Han hjälper till genom att tyda hennes ja-svar genom tryckningar i handen.
Hon är vaken en ganska lång stund. Hon ler tre gånger. Hon tittar ordentligt med ögonen.
Men efter att ha kräkts upp lite mat blir hon trött.

Idag ringer doktorn.
Damen i fråga har dragit ut sonden igen.
Jag vet att hon hatar att ha saker runt näsan. Man får inte hålla på att flaxa runt hennes ansikte och så där.
Dom blir tvugna att operera in en peg i magsäcken på henne. Allt för att hon ska få näring i sig.
Man kommer att hålla koll på henne under veckan för att se hur det går med förlamningen och sväljning.
Sen är det dags att ta beslut om vart hon ska ta vägen.
Hon ligger ju nu på Strokeenheten och där ska man bara vara i akutskedet. Plötsligt börjar han prata om sjukhem. En tanke slår mig...
Kommer hon aldrig mera hem till sin lägenhet? Måste vi ta beslut på att göra oss av med den?

Vad är det som händer?
Mamma, du skulle ju gå med oss på Skansen...