Mamma - en kämpe

"- Fa-an!"
"- Men ligger du här och svär? Varför då? Har vi glömt nått?"
"- Det är mitt privilegium", säger hon och gapskrattar.
Tjyvkärring! :-D
Min mamma idag när hon efter x antal timmar äntligen fick lägga sig i en säng.

Sjukgymnasten på nya stället kollar, kämpar och fibblar runt med mamma för att skaffa sig en överblick över hennes läge.
Efter en stund så är det dags att böka runt med den förlamade handen.
Å se... ett litet, litet motstånd får sjukgymnasten av mammas hand!
Jag blir alldeles varm och berömmer.
"- Du sa att det inte går framåt Du ser ju själv! Du kan ju röra vänster handen.
"- Jaha! Det hade jag ingen aning om", och så skrattar hon gott.

Det har det varit en lång dag med en massa äventyr för henne.
Hämtad på sjukhuset.
Ner till nya stället.
Pratat med sjuksköterska och läkare där.
Blir kidnappad av mig och vi rullar hem till henne för att hämta kläder som hon får välja ut
Hämta medicin på apoteket
Käka lunch (medans jag hämtar bilen uppe vid sjukhuset)
Sover 10 min
Sjukgymnasten gör sin genomcheck. (Hon får dessutom mamma att sitta själv, på sängkanten i ca 7 min utan stöd. Ramlar bara en gång)
Jag jagar folk för att få på mamma ett larm innan jag lämnar henne.

Får jag vila nu?
Nej, det är inget mamma säger. Det är det jag som gör....